Tiden räcker inte riktigt till. Vi pusslar och fixar för att få livet och vardagen att gå ihop. Idag slutade jag tidigt och hämtade Matías, han kom skuttande ut från dagis. Men sen, besvikelsen och tårarna när jag berättade att det regnade och vi därför inte kunde stanna och leka i parken bredvid dagis som vi brukar göra. Istället fick vi åka hem och tröstäta muffins - vilken succé!
Och sen har vi skrattat. Så kul att kunna skratta ihop åt något som blir lite tokigt eller går fel. Vi har byggt höga torn, jublat för varje kloss som lagts till utan att tornet rasat och brustit ut i gapskratt när det till slut ändå faller ihop.
Foton nedan från förra i fredags. Då när det var sol, varmt och han fick leka i parken efter dagis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar