Energi!

Jag vet inte om det var träningen i torsdags som satte igång något i kroppen men det känns som jag fått en välbehövlig energikick. Eller så är det bara förkylningen som äntligen lämnat kroppen (peppar, peppar...).

I fredags var vi på födelsedagsmiddag hemma hos en av Frans kompisar i Málaga. De hade lite plockmat och där fick jag plocka ut det jag kunde äta. Carpaccion och camembert-osten hoppade jag över, ur salladen fick jag peta ur serrano-skinkan och getosten, men lite paté och en hel del bröd doppat i olivolja slank ner så det gick ingen nöd på mig. Men jag som verkligen brukar äta av allt kände mig väldigt petig.

Igår, lördag, sken solen för första gången på hela veckan och jag kom ut på en promenad, hängde tvätt och fikade, innan mathandling och väl hemma igen satte jag igång att städa och ordna lunch tills Fran kom hem ifrån jobbet. Energikicken jag nämnde! Sedan blev det en lite lugnare eftermiddag/kväll men vi hann med ett snabbt besök på köpcentret också för att köpa tre-årspresent till Frans brorsdotter som fyllde för ett par veckor sedan. Vi tänkte bjuda in oss på middag hemma hos dem men stora tjejen hade feber så då blev det hemlagad pizza istället.

Idag tvättar jag och bakar bröd som just nu står på jäsning och ska in i ugnen.
Nu ringde Fran från jobbet och sa att handbollssemin mellan Spanien-Sverige börjar så då måste jag ju heja på de blågula. Stackars bebis, vem ska han/hon hålla på sen då?

I valet och kvalet

Efter lite velande här hemma så kom jag äntligen iväg till gymet efter julledighet och förkylning. Velandet kom sig av att jag inte riktigt vet hur mycket jag vill träna just nu med tanke på graviditeten. Men jag åkte till gymet och pratade med en av ledarna som sa att om jag mår bra och inte har några besvär så kan jag fortsätta träna åtminstone en månad en och en halv till innan magen kanske känns som att det är i vägen. Men jag ska ta det lugnare än vanligt. Men han såg inget hinder i att jag fortsatte på spinningen men som sagt inte för att köra på för fullt och ta ut mig. Så jag provade med det, körde ett lugnare tempo och tog inte i lika mycket "upp för bergen". Och det kändes bra. Nu när jag har betalat en månad till så tänker jag att jag tar det lite pö om pö, om det inte känns bra en dag så ställer jag mig på bandet och går en stund bara, men då rör jag ju iallafall på mig. Och det var skönt att få svettas lite idag! Jag tror ju att om jag orkar och kan hålla igång så mycket som möjligt så kanske det kan underlätta både under graviditeten, förlossningen (som jag helst inte tänker på så mycket ännu) och återhämtningen efteråt om jag håller mig stark och i bra kondition.

24 januari

24 januari idag och exakt fem månader kvar till midsommarafton och därmed också beräknat födelsedatum för den lilla plutten som växer i magen. Jag antar att den växer för magen blir lite större nästan för var dag som går, även om det fortfarande inte syns speciellt mycket. Men byxorna börjar faktiskt att sitta åt lite mer nu så det står nog inte på förrän jag måste ut och leta efter något rymligare. En konstig känsla att inte längre kunna ha samma kläder som tidigare, det visar ju på att något verkligen är på gång.

I helgen satt jag och läste namnlistor, de populäraste namnen i Sverige respektive Spanien. Att det skulle vara svårt hade jag räknat med. Men jag trodde att det skulle vara svårt att välja ut ett, två eller kanske tre namn bland alla tusen och åter tusen som finns. Istället tycker jag att det är svårt att ens hitta alternativ som jag kan tänka mig. Som det är nu står vi nog kvar med ett tjejnamn och ett killnamn utan egentligen någon hotande kandidat. Men som sagt, fem månader kvar, så vi har ju ett tag på oss. Det som känns viktigt är att namnet fungerar i båda länderna och helst att uttalet är det samma. Det finns många namn som skrivs likadant men där betoningen ligger helt annorlunda och då blir det inte riktigt bra. Kanske petigt men då får det vara det.

Proppmätt?

Ungefär som om jag hade ätit en rejäl middag och vore proppmätt så ser jag ut för jämnan nu för tiden. Ändå passar kläderna fortfarande, ett par jeans lade jag undan redan innan jul men annars ingen förändring.

I vecka 14 strax före jul var det redan ett litet put mitt på magen.



Nu, fyra veckor senare, i vecka 18 är magen kanske inte direkt större men med en rundare form

10 år ♥

Idag firar Fran och jag tio år tillsammans. Tio år, det går snabbt att säga men är ganska lång tid när man tänker efter. Tio år sedan vi satt på en liten bar i El Palo över en tallrik pommes frites och sa att vi var ett par. Då: så unga men kände oss så vuxna. Nu: vuxna (antar jag) men känner oss väldigt unga.
Igår kväll trotsade jag min förkylning så åkte vi in till Malaga för att äta på en restaurang kallad Citron som jag varit sugen på att gå till länge men det har aldrig blivit av, men igår var det dags. Det var gott, vi åt små mördegsfrallor fyllda med gåslevermousse till förrätt, risotto med räkor och svamp (jag) och wok med fläskfilé (Fran) till huvudrätt och sen en brownie till efterrätt. Efter det satt vi och gäspade bägge två och promenerade tillbaka till bilen för att åka hem. Ett inte allt för livligt firande men mysigt!

Läst: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Rolig, annorlunda bok. Sådan bok som man läser och kommer på sig själv att sitta och småfnittra till, flera gånger. Visst blir den lite väl överdriven till slut men är absolut underhållande från första till sista sidan.

En dag till

Ännu en hemmadag, förkylningen sitter i även om jag känner mig lite piggare idag. Men näsduksförrådet börjar ta slut så imorgon måste jag nog ta mig ut oavsett. Tanken just nu är att jag ska kunna åka och jobba imorgon men jag får se hur det känns imorgon bitti. Imorse var jag nästan också på väg till jobbet men det var tur att jag inte åkte. Inte kul alls att sitta där och snora och hosta, då är det skönare hemma i sängen. De stunder jag orkar läsa har jag sällskap av boken En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie som börjar bli väldigt spännande.

Hälsokontroll

Igår var vi på hälsocentralen där de vägde mig och mätte blodtrycket. Jag fick också svar på de prover jag lämnade innan jul och allt ser bra ut. Hur bebisen i magen mår kollades dock inte igår så det var lite tråkigt. Visst är det skönt att höra att jag mår bra och är frisk men det är ju den lille där inne som jag är mest nyfiken på att veta något om. Vi får vänta till februari för nästa ultraljud och då kanske vi kan få veta lite mer om vem det är som växer där inne.

Trots bra provresultat har jag nu ändå åkt på en riktig dunderförkylning och idag har jag legat hemma i sängen hela dagen och nu kallar den på mig igen så jag ska bädda ner mig och hoppas på att jag är bättre imorgon och kan gå till jobbet. Inte minst för att senare på kvällen kunna träffa Elin och Elle för att äta pizza. Idag fick jag ju tråkigt nog ställa in min lunchdejt med Kajsa, men vi får göra ett nytt försök nästa vecka.

Spännande!

Det här med att vara gravid är ju onekligen något väldigt spännande men samtidigt känns det fortfarande väldigt overkligt. Jag kommer på mig själv när jag ser en liten bebis att kolla lite extra och fundera på om det verkligen är en sådan som ska bli resultatet av detta.

Spänner gör det också i magen vissa dagar. I söndags höll det på så hela eftermiddagen, och nu när jag sitter i soffan med datorn också, det känns som att det är musklerna i magen som spänner sig, men min teori är kanske att det är bebisen som växer och behöver mer plats och därför trycker undan musklerna på nåt vis. Jag vet inte...men det är ungefär så det känns. Jag tycker också att jag kan känna hur det liksom "bubblar" eller rör sig där inne, inte några sparkar än så klart men ändå att det är något litet liv där inne, kanske bara inbillning, kanske inte.

Spännande var det också för många spanska barn att vakna upp imorse, där inräknat Frans syskonbarn. De tre vise männen, eller magiska kungarna, som de kallas här var nämligen runt i alla hus i natt och lämnade paket till barnen och några till oss vuxna med :). Vi åkte upp till Granada igår för att träffa Frans familj och titta på kungaparaden som åker runt i alla byar och städer i Spanien den 5 januari och delar ut karameller till barnen. Idag på eftermiddagen åkte vi hem igen och imorgon är det vanlig jobbdag.

Välkommen 2011!

2011 är här och det ska bli spännande att se vad det året för med sig. Mest så ser jag såklart fram emot att, om allt går som det ska, så blir vi föräldrar till sommaren. Ingen mindre dag än midsommarafton är den lille krabaten beräknad till. Till höger här i bloggen har jag nu startat nedräkningen, även om det känns långt kvar ännu och förhoppningsvis ska vi hinna men en hel del annat innan dess. På första ultraljudet som gjordes såg plutten ut så här:

Nyårsafton 2010 tilbringade Fran och jag själva här hemma med en sen middag som jag förberedde medan Fran jobbade. Han var hemma strax efter elva på kvällen och då bestod menyn av lite ost och skinka, grillade räkor till förrätt och ugnsbakad lax med potatisgratäng till varmrätt. För första gången fick jag vid tolvslaget i mig alla tolv vindruvor, en för varje slag klockan slog, det måste väl betyda tur om något. Min skål i Cava var mest symbolisk, annars var det 7up som gällde för kvällen och vi gick ut på loftgången där vi såg fyrverkerierna från såväl Mijas som Fuengirola. Klockan två kröp det i mina ben och jag fick ge upp firandet för att gå och lägga mig. En lugn, men mysig nyårsafton med andra ord. Gott nytt år!