10 månader

Lille skrutten blir hela 10 månader idag. 10 månader, helt otroligt, och nu börjar det hända grejer. Man märker att han är med och förstår vad vi säger på ett helt annat sätt än tidigare. Bland annat har han lärt sig att leka tittut och tittar fram under en trasa eller filt när vi frågar "Var är Matías?". På dagis har de övat på att klappa händerna och igår gjorde han det själv här hemma för första gången, en hand var dock knuten men man får inte vara såå petig med detaljerna. Annars är det väldigt roligt att slå små klossar, eller vad det nu kan vara, mot varandra så att det låter. Även banka i bordet med valfri sak är kul. Att krypa eller åla sig fram har han ännu inte lärt sig men han har däremot kommit på att man ju kan snurra när man ligger ner och på så sätt förflytta sig från ett ställe till ett annat. Igår innan badet övade han på vår säng. Jag lade honom vid huvudänden och på några snurrar var han nere vid fotändan och så fick jag lyfta tillbaka honom och så började han om. Innan dess hade han också gjort första riktiga försöket att krypa. Han satt på golvet och försökte resa sig upp i knästående men det gick inte riktigt hela vägen, men snart så.

I fredags hade dagisfröken skrivit i dagisboken att han är snällaste barnet i "fågelboet" som hans avdelning kallas "just nu", men vi sa bägge två när jag hämtade honom att vänta bara tills han börjar röra sig själv lite mera då blir det nog annat. Fortfarande är han väl en av de minsta. Tydligen är småtjejerna på avdelningen lite "retsamma" ibland och tar ifrån honom nappen och puttar omkull honom när han sitter och leker. Men han är glad för det. Det känns otroligt skönt att han verkar trivas så bra på dagis för det var inte roligt i början när vi fick höra att han var så ledsen. Med facit i hand är jag väldigt nöjd med att det blev just det här dagiset fastän det var det jag hade allra längst ner på min lista och inte ens ville ringa till för att höra om de hade plats. Det visar väl på att man aldrig kan veta innan man testat.

Besök

Vissa eftermiddagar tar Fran och Matías en promenad från dagis till mitt jobb och säger hej. Nu börjar Matías känna sig hemma där tror jag för så här skönt lade han sig tillrätta i en av besöksfåtöljerna idag.

Helg och inställda planer

Redan helg igen och faktiskt redan slutet på helgen. Nog skulle det vara skönt med någon extra dag ledigt men imorgon är det jobb och dagis som gäller igen.

Den här helgen blev väl inte riktigt som planerat. Fran har varit sjuk med halsfluss och Matias fick feber i fredags eftermiddag, alldeles lagom till helgen. Den lunch tillsammans med några kompisar som jag hade sett fram emot och räknat med att åka iväg på fick jag tacka nej till och istället stanna hemma och ta hand om mina sjuklingar. Lite surt måste jag erkänna. Det är inte ofta jag planerar in saker på helgerna nu för tiden eftersom det är då jag hinner vara med Matias och Fran och prioriterar det. Därför blir det heller inte mycket tid över till annat. Men nu hade vi lyckats få ihop ett gäng som skulle träffad, det är ju inte heller lätt att hitta en helg som passar alla. Dagen blev dock trevlig ändå med hemmafix, veckohandling, skype-samtal med både bror och min bästa vän och avslutades med en härlig promenad i ett alldeles perfekt väder. Sen eftermiddag och det var alldeles lagom att gå i bara t-shirt, äntligen!

Idag mår sjuklingarna mycket bättre och Frans mamma och pappa har varit här och hälsat på och vi har ätit paella som farmor Lola hade med sig.

Nu blir det jordgubbar i soffan för att ladda med lite extra vitaminer, plus att det ju är väldigt gott, och säsong nu.

Bilden är från Matías första besök i lekparken tillsammans med Fram tidigare i veckan. Han ser ganska nöjd ut tycker jag.

Snuvigt

Ute blåser det nästan storm och regnar. Vi håller oss inne och snorar ikapp hela familjen. Men prickarna som Matías hade på hela kroppen tidigare i veckan har nu iallafall försvunnit. Vi trodde först det var någon slags allergi men när han fick feber också var vi till hälsocentralen där de bedömde att det var någon slags snällare variant av vattkoppor. De verkade som tur var inte klia så mycket och de försvann ju snabbt också.

Annars har veckan som gått rullat på som vanligt. Annandag påsk firar man inte här, istället hade vi skärtorsdagen ledig. Däremot har jag jobbat lite extra idag då vi fick kunder med kort varsel.
Påskhelgen firades på hemmaplan tillsammans med vänner och med dagsutflykter, bl a till Malaga, Ronda och "smurfbyn", en liten liten by på väg upp till Ronda där alla hus målats smurfblå då man världspremiären för den senaste smurffilmen hölls just där.

Bra och mindre bra (dåliga) dagar

Vad olika man kan känna från dag till dag. Igår efter en lite jobbig dag på jobbet kom jag hem och var så trött så trött och hade ingen lust med något alls. Dagen idag började väl inte så mycket roligare med regn och en förmiddag som segade sig fram men sen började solen skina och något hände. Eftermiddagen flöt på i ett alldeles lagom tempo och solen sken fortfarande när jag körde hem, vad härligt det är med ljusare kvällar. Väl hemma fick vi besök av goda vänner som kom med goda nyheter. Tröttheten från igår var som bortblåst och dagen avslutades med god middag och lite soffhäng.

Hoppas på en till bra dag imorgon och sen blir det långhelg.

9 månader

Nio månader gammal blev Matías i fredags. Nu har han alltså funnits till lika länge utanför magen som han låg där inne. Då måste jag ändå säga att det känns som att de här sista nio månaderna gått avsevärt mycket fortare än de tidigare nio.

Niomånadersdagen firades i Granada hos farmor och farfar med födelsedagsmiddag för farfar som fyller 70 på långfredagen. Matias och Fran åkte upp i fredags förmiddag för att hinna träffa kusinerna från Madrid lite extra och jag kom efter på kvällen efter jobb. Egentligen skulle de ha åkt upp redan på torsdagen men då var lilleman sjuk med hög feber sedan två dagar. Vi fick åka till sjukhuset sent i onsdags kväll då termometern visade 39,5 grader. Efter att ha fått medicin som skulle hjälpa till att lösa upp slem i bröstet fick vi åka hem igen. Fastän han var dålig så var Matías lika glad som vanligt och tyckte inte alls att det var jobbigt att sitta och vänta på doktorn. Idag har det dock varit surare miner och gnälligt men jag tror det har sin förklaring i en ny tand som tittar fram i underkäken så nu kan man skymta hela sex små tänder.

Efter att ha sovit dubbla siestor och hämtat kraft så lyckades han rymma ut ur sin lilla lekpark som han sitter i här hemma omgiven av leksaker. Jag som går och hoppas att han ska börja krypa snart börjar inse att det då kommer krävas en helt annan koll än tidigare när nya saker ska undersökas och bäst görs ju detta genom att provsmaka dem.

Nytt ljud är brrrrr som när man härmar en bil. Nya färdigheter: sträcka ut tungan och klappa med ena handen i mammas eller pappas hand, mycket kul!! Att få ihop sina egna händer till en klapp är nog inte långt borta men vi är inte riktigt där än.