Sommartid hej hej

Måste skriva också att dagen varit årets varmaste hittills, upp till 24 grader har termometern visat på. Och visst är det härligt med sommartid, ljust en timme längre på kvällen, just nu klockan nio, så börjar det att skymma.

Kontroll

Jösses vad det sparkar i magen. Det ser ganska roligt ut när man ser utanpå magen att det är en liten som lever rövare där inne. Jag kan ligga helt still och ändå "hoppar" magen. Igår var det dags att gå till barnmorskan igen för vägning, blodtryck och lyssnande på hjärtljud. Det jag har märkt att de inte gör här och som jag läst att man visst gör i Sverige är att mäta storleken på magen. Hur som helst vågen visade ett kilo upp, blodtrycket var bra och lillens hjärta slog som det skulle och barnmorskorna såg precis som sist väldigt glada ut. Däremot så var mitt sockervärde lite väl högt enligt de sista proverna så nu får jag skära ner lite grann på fikat. Tur att jag hade ätit en semla i måndags!

1 kg

Extra ultraljud idag och allt såg bara fint ut. Det de ville kolla upp, en blodkärlsansamling i huvudet (om jag har förstått det spanska läkarspråket riktigt) som de såg på ultraljudet i februari hade nu växt bort precis som de sagt att det skulle göra och allt såg nu helt normalt ut. Väldigt skönt att höra och väldigt bra måste jag också säga att de verkligen följer upp och tittar så allt går som det ska. Lilleman väger nu 1003 gram.

24 mars

Gravidläsning

Nu känns det som att månaderna börjar gå fort fort. Bara 3 månader kvar till midsommarafton och lillens ankomst om vi nu låtsas för ett litet tag att han kommer hålla tiden och titta ut just då.

Idag har vi varit på första tillfället på föräldrautbildningen där vi pratade lite om hur man ska tänka kring förlossningen, alternativa metoder för smärtlindring; andning och pilatesbollar till exempel och på slutet fick vi blivande mammor lägga oss 10-15 minuter på en madrass på golvet för lite avslappning. Vi fick också säga vad det första vi tänker på när vi hör ordet förlossning är; jag sa "miedo"=rädd/rädsla i likhet med fyra-fem andra och hela gruppen skrattade när Fran sa "mareo"= illamående/yrsel. Men barnmorskan lugnade oss, Fran kan ju välja var han står under själva förlossningen, vill han inte se blod och annat behöver han inte det. Till oss som känner oss lite rädda inför förlossningen sa hon att vi ska inte tänka på att vi åker in till sjukhuset för att ha det jobbigt och ha ont. Vi ska istället åka dit med tanken att vi ska göra vårt bästa för att hjälpa vårt barn att födas fram. Och det kan vi- kvinnokroppen är nämligen gjord för att föda barn. Ser man på. Okej, lite flum, men det fick iallafall mig att tänka på det på ett litet annorlunda sätt. Sen är det väl som folk säger att de här kurserna är jättebra men under själva förlossningen och värkarbetet kanske du inte kommer ihåg exakt hur du ska göra iallafall. Men då finns det ju folk där för att hjälpa till. Hjälper det istället för att man ska känna sig lugn nu under de månader som är kvar av graviditeten så är ju inte det dumt heller. Bland annat har jag idag fått lära mig hur en sammandragning känns och kan ju då säga att jag haft det utan att jag förstått vad det varit.

Vår?

Nu ska det officiellt vara vår men idag har det istället blåst riktiga höstvindar. Ska det fortsätta så så börjar jag att få problem. Vinterjackan täcker nämligen inte magen längre. Så lite varmare får det allt se till att bli. Jag vill ha sånt där härligt vårväder, precis lagom varmt för att gå med ballerinaskor, jeans och t-shirt, då är det som bäst.

Vanlig måndag

En vanlig måndag på jobbet, vad nu det nu är på ett jobb där ingen dag egentligen är den andra lik. Jag försökte förklara för en tjej som jag träffade i fredags för att hon eventuellt ska jobba när jag är mammaledig hur en vanlig dag ser ut för mig på jobbet, vad jag egentligen gör om dagarna. Apropå mammaledig börjar jag fundera på hur det kommer kännas, mammaledigheten är ju inte så lång här nere, ynka 16 veckor, som de flesta plussar ihop med sin semester och eventuellt ytterligare två veckor om man slår ihop några amningstimmar. Jag räknar med att kunna få ihop till fem månader allt som allt, vilket ju inte är särskilt mycket med svenska mått mätt. Men ändå, ledig i fem månader liksom, nog för att jag kommer ha fullt upp med att ta hand om en liten bebis. Men ändå, fem månader utan att gå till jobbet varje dag. Lite konstigt känns det allt även om jag redan är övertygad om att den tiden säkerligen kommer att gå alldeles för fort.
Men nu är det som det är, att jämföra med Sverige är liksom ingen idé, nu bor vi här och får rätta oss efter det som gäller då. Kanske kommer det att kännas mer när de här fem månaderna lider mot sitt slut men mycket handlar ju också om inställningen. Nu vet jag från början att det är så här och då måste det fungera.

100 dagar

Tittar på bebisnedräknaren här till höger och ser att det idag är exakt 100 dagar kvar till beräknat födelsedatum. Jag kan inte bestämma mig för om det känns som lång eller kort tid. Än har vi ju lite saker kvar att fixa innan den lille får titta ut, imorgon ska jag gå och skriva in oss på föräldrakursen på hälsocentralen, den lille ska ju dessutom växa på sig lite till innan han är redo men jag kan inte låta bli att ju längre tiden går att bli mer och mer nyfiken på vem det är som gömmer sig därinne. Hur kommer han att vara, se ut osv?
Jag tror att det börjar bli mer och mer verkligt för Fran också i takt med att magen växer. En dag i förra veckan när jag kom hem tittade han på mig och sa att oj, jag får nästan svindel så stor magen är och för att det verkligen växer någon där inne. Jag kan ju förstå honom, jag skrattar själv när jag ser mig i spegeln många gånger. Men jag känner ju på ett annat sätt än honom att något är på gång, jag känner att det rör sig, att kroppen förändras och ändå är det svårt att greppa fullt ut.

Lillens vrålåk

Kanske lite i tidigaste laget men igår var vi iväg och köpte barnvagn. Och vi fick precis den vi, eller jag, helst ville ha och det till ett bra pris. Jag hade nämligen hittat en vagn second-hand på internet men som bara var använd en månad eftersom de hade fått ytterligare en vagn i present. Så igår hade vi bestämt att vi skulle åka och titta på den och köpa den om den verkligen var så oanvänd som det stod i annonsen - och det var den. Det enda de har använt är underredet och liggdelen, och det kanske 4-5 gånger bara för kortare promenader. Sufletten plockade han upp ur plasten igår och satte dit åt oss, de hade istället använt en ljusrosa suflett eftersom de har en liten dotter?! Sittdelen, myggnät och regnskydd ligger ouppackat i sina platspåsar. Så det kändes inte som det var så mycket att fundera på. En snygg och förrhoppningsvis bra vagn och en bra deal fick vi. Men lite konstigt var det att rulla vagnen från säljarens hus och dit där vi hade parkerat bilen. Tänk att det är så vi kommer att gå omkring sedan, om inte alltför länge, då med en liten bebis liggande där i vagnen.

Magen växer och jag börjar känna mig ganska stor men ingen idé att klaga över det för större kommer jag väl att bli. Lilleman har ju inte växt färdigt än på långa vägar.

Torsdag

Torsdag kväll och veckan är snart slut. Jag ser fram emot helg igen. Den lille krabaten fortsätter att vara livlig och sparkar allt som oftast i magen nu, när jag sitter i bilen, på kontoret och i soffan på kvällarna, till och med mitt i natten kan han få för sig att det är fest och rockar loss. Igår tror jag också att han hade hicka. Att han blir större börjar också kännas, det trycker långt ned i magen och det känns i svanken att ryggen blir trött. Men allt detta känns bara positivt, det borde betyda att han mår bra om han rör sig så mycket och blir större.
Idag har jag varit och tjuvkikat på vagn för att förhöra mig lite om priser och annat. Jag har ju siktat in mig på en men får se vilken det blir till slut.

Ensam hemma-helg

Fran har varit i Cadiz på karneval i helgen. 17 killar utklädda till gula, ulliga kycklingar. Jag har inte fått se några foton ännu, men Fran provade kycklingdressen här hemma i torsdags så jag kan tänka mig vilken syn det multiplicerat med 17 måste ha varit. Fågeltemat verkar annars vara det här gängets grej, förra året var de nämligen utklädda till pingviner.

Men det har inte gått någon nöd på mig här hemma för det. Lördagen gick åt till att städa hela lägenheten, laga mat, åka och handla först mat och sen lite mamma kläder shopping. Vilket inte är något roligt alls, mest tråkiga kläder som känns alldeles för, ja, mammiga, liksom. Men ett svart vanligt linne och en vit skjorta blev det iallafall. Inte ens sådana linnen som tidigare varit lite längre i modellen räcker nu ner för att täcka hela magen. Vad gäller byxor är det bara mammabyxor som gäller sen några veckor tillbaka.

Det fina vädret som skämde bort oss förra helgen byttes natten mot fredagen ut mot regn och åska. I fredags kväll tror jag till och med att blixten slog ned här, om inte i huset så i närheten, för till och med säkringen till air condition slog av. Tur att lamporna fortsatte lysa annars hade jag nog blivit ordentligt rädd, ensam hemma som jag var.

Trots lite moln på himlen idag så har det blivit en långpromenad på strandpromenaden tillsammans med Kajsa. Sen blev jag bjuden på lunch och kaffe hemma hos henne och Alfredo som varit snäll att fixa iordning maten medan vi var ute och gick.

Nu är det middagsdags och sen lite slappande i soffan innan det är dags att gå och lägga sig för att orka med en ny vecka.

Morgonpanik

Uppe med tuppen idag för att återigen åka till hälsocentralen, den här gången för provtagning. Jag höll dock på att inte ta mig dit eller trodde åtminstone att jag skulle bli rejält försenad. När Fran jobbar natt så brukar han ta "min" bil till jobbet. Igår kväll när han åkte iväg så glömde vi bägge två bort att jag skulle iväg innan han skulle hinna hem idag. Vilket resulterade i att båda fjärrkontrollerna till porten ut mot gatan var med honom på jobbet; min som alltid ligger i bilen och hans som han har på nyckelknippan. Det hade inte varit någon katastrof egentligen om bara knappen på insidan av porten som ska kunna öppna den med ett enkelt tryck hade fungerat. Men det gjorde den inte. Så jag fick lite panik där ett tag. Det kändes lite för tidigt för att börja ringa på någon av grannarnas porttelefon. Som tur var kom en annan morgonpigg granne på väg till jobbet och öppnade åt mig, så allt löste sig och jag kom fram i tid.
Väl där fick jag dricka ett glas söt saft, på fastande mage, sitta utanför provtagningsrummet i en timme och läsa innan det var dags för att ta blodprov. Tydligen ska detta prov kunna visa om man har diabetes vilket man kan få under graviditeten.
Så två och en halv timme efter att jag klivit upp var jag äntligen framme vid kontoret och fick äta frukost i solen på danska caféet innan det var dags att ta tag i dagens jobb.

Hjärtslag

Besök hos barnmorskan imorse där jag fick lyssna på lillens hjärtslag även om han till en början försökte gömma sig så det tog ett tag innan de hittade hur han låg och det gick att lyssna. De såg nästan lite oroliga ut ett tag barnmorskan och sjuksköterskan. Jag var lugn ändå eftersom jag känt hur han snurrade omkring där inne när jag var på väg i bilen. När de väl hittade på honom så råkade jag skratta till och då gömde han sig igen.
De mätte också mitt blodtryck två gånger eftersom jag var lite stressad när jag kom dit pga av att ha letat parkering, men när jag suttit ett tag var det nere på normal nivå. Vågen fick jag också ställa mig på och sen sist jag var där i början på januari hade jag gått upp fyra kilo så hon sa att jag skulle tänka lite på vad jag äter. Så inga mer semlor nu på ett tag, annars tycker jag att jag inte äter mer än vanligt. Men det är klart, jag tränar ju inte alls lika mycket nu heller så det kanske har sin förklaring.