Det säkra före det osäkra

Tre dagar i rad har det regnat nu. Idag gick de till och med ut med "röd varning" för regn och stormbyar, det pratades till och med om en tornado. Redan på förmiddagen, precis när jag var på väg ut till möte, ringde de från dagis och sa att alla var tvungna att komma och hämta sina barn för det var utlovat ett riktigt kraftigt oväder. Som tur var var Fran ledig idag och kunde åka och hämta. Det var inte bara Matías dagis som stängde, alla skolor i hela Malaga-området skickade hem sina barn. Väderkaoset byttes istället mot trafikkaos. Ovädret såg vi sedan inget av, regnet avtog strax efter lunchtid och senare på kvällen tittade till och med solen fram. Men det är klart, ibland måste man ju ta det säkra före det osäkra.

Höst

I lördags startade officiellt den årstid som kallas höst och idag hade vi första dagen med riktigt höstväder. Det har regnat till och från hela dagen. Mysigt faktiskt men det blev en ändå en liten chock imorse då vi skulle försöka klä oss efter vädret. Öppna sandaler och t-shirt fick bytas mot lite mer stängda skor och långärmat. Ett bortglömt paraply hittade jag som tur var i bilen. Jag måste nog framöver försöka hitta några gummistövlar till Matías så att han får plaska i vattenpölar denna vinter. Till dagis behöver vi iallafall inte ta med några stövlar för där stannar de helt enkelt inne om det regnar. Åh, dessa kulturskillnader...

Uppdatering

Det går så långt mellan uppdateringarna här så jag hinner glömma hälften, eller mer, av det jag vill skriva. Så här kommer några foton istället på sånt som hänt den senaste veckan. Det mest revolutionerande är att Matías nu får vara på dagis utan sin vagn. Det var en stor kille med ryggsäck på ryggen som jag lämnade i onsdags. Vad hände med vår lille bebis?!
Pratar mycket gör han också nu Matías. Långa haranger med gester och allvarlig uppsyn, men tyvärr inte lätta att förstå. De ord vi börjar känna igen är mamma, pappa, titta, agua som låter ungefär som awa och tete som är nappen (chupete på spanska). Så det är en mix av svenska och spanska så här långt.
Bollar får nog sägas vara favoritleksaken och idag slängdes två stycken ner från terrassen och landade i grannens blomlåda.

Fredageftermiddag

Den andra jobbveckan efter semestern är nu till ända. Nästa vecka börjar allvaret på riktigt då jag jobbar heltid igen. Men det ska väl gå det med. Efter en lugn helg med massa hemmafix, städning, målning av bokhylla, försök att laga tvättmaskinen som pajat, så har veckan susat förbi. Fran och Matías har varit några dagar hos farmor och farfar i Granada och jag har därmed varit hemma alldeles själv. Ovanlig och konstig känsla att bara behöva tänka på sig själv för några dagar. I måndags passade jag på att gå ut och äta tapas med Agneta, väldigt mysigt. Vi lämnade dock tapastorget när det började likna baren på ett charterhotell med folk som högt och hjärtligt sjöng med i gatuartistens låtar. En glass och bil hem kändes som ett bättre alternativ.

Nu sitter jag i soffan och tar det lugnt. Matías sover en sen siesta då han vägrat sova på dagis idag, och såklart inte heller låtit de andra barnen sova. I tvättstugan håller två tvättmaskinstekniker på att , förhoppningsvis, fixa tvättmaskinen. Skulle ju vara bra att kunna köra några maskiner nu i helgen.

I Granada bestämde sig också Matías för att börja gå mer på riktigt. Nu är det sällan han kryper och igår kom han för första gången gående ut från dagis. Behöver jag säga att det var en stolt mamma som mötte honom i dörren.

De första stegen

Första jobbdagen efter semestern. En mjukstart dock då vi kör med sommartider ett litet tag till. Så det blev en eftermiddag på stranden. Och då plötsligt händer det, Matías släpper taget om parasollet som han stödde sig på och tar sina första, vingliga men bestämda, steg ner mot strandkanten. Ramlar efter tre, fyra steg och sätter sig på rumpan, men tar sig upp igen. Väldigt målmedvetet och tålmodigt försöker han sedan om och om igen. Reser sig upp, tar två, tre steg, ramlar och upp igen... Vilken grej egentligen att lära sig gå!

Skogsbranden

Det har fortsatt att surra uppe i luften under hela dagen av helikoptrar och flygplan som vattenbombat för att få stopp på den svåra skogsbranden. Vinden vände och istället för att komma ner mot vårt håll så fördes elden västerut mot Marbella. Frans morbror som bor där hade den som närmast 3 kilometer från sitt hus. Vilket inte är något större avstånd med tanke på den starka vind som blåste. Andra har inte klarat sig lika bra och många hus har förstörts av elden. Och inte bara hus i ute på landsbygden utan lägenhetshus har bokstavligt talat slickats av lågorna. Otäckt är det och nu hoppas jag verkligen att man under natten eller morgondagen lyckas få bukt med den sista eldhärden som fortfarande härjar. Vi kan se den långt uppe i bergen som en röd-orange flammande orm som slingrar sig fram.