Långhelg

28 februari är Día de Andalucía, alltså Andalusiens dag, vilket betyder helgdag i hela Andalusien idag, så denna helg blev en långhelg. Väldigt skönt! Man kan tycka att alla helger borde bestå av tre dagar istället för bara två, det gör sån skillnad. Helgen som var helt fri från planer har dock också fyllts upp men mest med trevliga saker.

I lördags var vi ute och fixade lite ärenden, tyvärr blev det fel på förmiddagen när vi var ute tillsammans så jag fick sticka iväg ytterligare en gång på eftermiddagen men passade då också på att åka och tvätta bilen, vilket verkligen behövdes. Så nu kommer det säkert att regna till veckan bara för det. Men själva lördagen bjöd på ett otroligt sommarväder med upp till 24 grader och sol. Till och med luften var så där härligt varm, somrig, inte kyligt vårig.

Igår, söndag, kom Frans bror med familj på besök, egentligen var vi hembjudna till dem på lunch men eftersom det var hästkapplöpningar på galoppbanan här så bestämde vi att de skulle komma hit istället. Men de tog med sig maten, perfekt! Så i gassande sol tittade vi på några lopp och satt sen ute på terrassen och åt lunch. När det började mulna på under eftermiddagen kom Elin förbi och vi halvlåg i sofforna här hemma och drack te och pratade skit i fem timmar.

Nu först står en dusch på schemat och sen ska vi iväg in till Málaga och grilla hemma hos några av Frans kompisar. Så det ser ut att bli ytterligare en bra dag!

24 februari

4 månader kvar till midsommarafton, den dag då bebisen är beräknad att titta ut. Nu tror jag ju inte att det sker exakt på den dagen men något måste man ju ha att gå efter.
4 månader känns dock ganska långt bort fortfarande, eller lagom kanske jag ska säga, på den tiden ska vi nog hinna fixa med allt som behöver fixas och verkligen förstå vad som komma skall, om man nu kan föreställa sig det innan.

Vi växer

Jag antar att den lille där inne i magen växer och nu börjar det verkligen synas utanpå också. Så mycket att folk vågar sig på att fråga om det är en liten bebis jag har i magen när de ser att det putar ut. Nu är det mamma-byxor som gäller för att det ska funka och lite vidare toppar. Men jag börjar också inse att jag inte längre är lika smidig. Om det redan nu tar emot att böja sig ner för att ta på sig skorna till exempel hur ska det då inte bli senare, det är ju fortfarande fyra månader kvar. Men kanske vänjer man sig vid den känslan och inte känner sig lika osmidig. Man kan ju hoppas!

Bildbevis

Bildbevis från i onsdags. Överkroppen i profil och underkroppen med två långa ben och beviset på att det är en liten kille.

Alldeles nyss kände jag de första riktiga sparkarna, tre stycken på raken, pom, pom, pom. Till och med Fran kunde lägga handen på magen och känna dem. Häftigt!

Lycka!

Imorse var det dags för det andra ultraljudet. Det blir så verkligt men samtidigt är det fortfarande så overkligt när man ligger där och får se det lilla livet inne i magen visas upp på skärmen. Någon med ögon, mun, näsa, armar, ben, ryggrad, mage och ytterligare en liten kroppsdel som klart och tydligt visade att det är en liten, liten kille som växer där inne. Ca 20 cm ska han vara nu.
Resten av dagen har jag tagit mig igenom med ett fånigt leende på läpparna.

Inte bara mage

Tydligen är det inte bara magen som det börjar synas på nu. En kund frågade försiktigt min chef idag om jag var gravid. Det hade hon sett i ansiktet på mig för redan en månad sedan när de kom hit sa hon.

Från andra har jag också fått höra att jag fått lite rundare kinder.

Bilder från i söndags, nu i vecka 21.

Vårkänslor

Hela veckan har varit fin och nu till helgen har temperaturen dessutom stigit lite grann. Solen strålar just nu från en klarblå himmer, liksom igår. Men som alltid på våren är det varmt i solen och svalare i skuggan. Igår blev det ändå en promenad utan jacka och med uppkavlade ärmar och sen satt vi ute i solen och åt lunch. Kanske blev det några nya fräknar vilket behövdes för nu var jag verkligen blek. Idag kommer Pablo och Mawi hit och äter lunch och det kanske rent av blir så att vi sitter ute på terrassen.

Halvvägs

De räknar att en graviditet är 40 veckor och i fredags hade vi gjort 20 veckor, det betyder alltså att det bara är hälften kvar. Fast egentligen har vi ju inte ens vetat om att vi väntar barn i 20 veckor så riktigt halvvägs känns det inte som att det är. Och det känns bra, behöver all tid som är kvar till slutet på juni för att förstå vad som är på gång. I fredags träffade jag en liten bebis som bara var fem dagar gammal. Jag stod bara och tittade på henne, så liten, och försökte förstå att det är en egen liten sådan vi ska få. Hur kan något så naturligt fortfarande vara så svårt att verkligen föreställa sig. Kvinnor har fött barn i alla tider och ändå säger alla att det är så svårt att tänka sig att bebisarna verkligen har legat inne i magen.

Nu går vi och längtar till på onsdag då vi har ultraljud och förhoppningsvis får se det lilla livet igen, och kanske få veta lite mer om vem det är som gömmer sig där inne.