Fyra månader

Idag för fyra månader sedan fick vi äntligen träffa vår lille Matías. Ja, vad ska jag säga om den här tiden som gått sedan dess. När jag publicerade nyheten på Facebook fick jag en kommentar som löd "Ååå härliga spännande jobbiga o magiska tid" och det tycker jag nog beskriver just de här första månaderna ganska bra.

Nu har månadsbarnet precis somnat i min famn lite tidigare än vanligt kanske mycket beroende på att klockan vreds tillbaka inatt. Ändå fick jag Matías att sova till klockan nio idag, gammal tid alltså. Han vaknade först strax före åtta som är ungefär den tid han brukar vakna nu, men då var ju klockan inte ens sju ny tid så det tyckte iallafall mamman kändes lite väl tidigt.

Fyra månader gammal så är Matías för det allra mesta en glad, vaken kille som blir mer o mer nyfiken på världen. Det mesta som han blir intresserad av och får tag på ska direkt in i munnen, ett eller gärna flera fingrar samtidigt är också gott att "tugga" på. Han "pratar" också en massa och vill gärna ha vår uppmärksamhet. Håller man i honom sitter han rakt upp och om inte allt för länge måste vi nog byta till sittdelen på vagnen, om inte annat så för att liggdelen snart är för kort.

Bröllop

I helgen var vi iväg på bröllop i Cordoba när Frans kusin gifte sig. Fast ska jag vara ärlig så hoppade vi faktiskt över ceremonin i kyrkan och gick direkt till festen istället. Vi skyllde på Matías att han ändå inte skulle kunna vara med inne i kyrkan så en av oss skulle få vänta med honom utanför. Lite synd dock att missa kyrkodelen, det är ju oftast den som är finast känslomässigt, speciellt här i Spanien där det under middagen inte hålls några tal, annars brukar jag alltid kunna fälla en tår då, speciellt när brudens pappa håller tal. På detta bröllop rockade istället brudens pappa, en polack som dagen till ära hade spanska flaggan på manschettknapparna, loss på dansgolvet och skrämde nära på slag på den spanska dam han dansade med. Hon flög runt som en vante och såg ut som att hon inte visste om hon skulle skratta eller gråta.
När musiken höjdes några snäpp tackade Matías och jag för oss och gick tvärs över gatan där vi hade rum för natten.
På söndagen hann vi även med att se lite av Cordoba tillsammans med Frans familj innan det var dags att köra hemåt.

Strandpremiär

Idag, 20 oktober, var det strandpremiär för Matías och faktiskt för mig med vad det gäller strandsäsongen 2011. Vi höll oss i skuggan under parasollen och det var alldeles lagom varmt. Lilleman verkade inte alltför imponerad för han sov mesta delen av tiden, kanske var det ljudet av vågorna som hjälpte till att söva honom.

I förmiddags var vi också på läkarkontroll då läkaren ville se att Matías blivit starkare i nacken. Han har ju tränat lite nu under tiden hemma hos mormor och morfar och det hade gett resultat så han fick godkänt! Nu fick han inte visa upp det just idag men faktiskt så kan han själv rulla runt från ryggläge till att ligga på magen. Väl där tar han sig dock ingenstans så då blir det lite gnäll, ibland till och med ett riktigt raseriutbrott för att det inte går som han vill. I det stora hela så har Matías utvecklats mycket de senaste veckorna och är nu mycket mera vaken och nyfiken på både leksaker och självklart allt spännande som inte riktigt lämpar sig för lek. Det mesta vill han ha in i munnen även om han ofta missar och då istället får in handen, men det är gott det med. Han sitter nu gärna upp i knät och ser sig omkring och börjar även upptäcka sina fötter. Det går också att få honom att skratta högt om man kittlar honom uppe vid halsen eller busar lite med honom och det är ju såklart ett väldigt härligt ljud. Otroligt häftigt det här med att få följa utvecklingen.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen. Vi åker från hem till hem. För hem åker vi ju åt båda håll. Men nu är vi alltså hemma i Mijas Costa, Spanien igen. Flygresan gick jättebra. Jag ska erkänna att jag var lite nervös dagarna innan för hur det skulle gå när jag och Matías skulle flyga själva för första gången men det gick hur bra som helst. Han fick mat två gånger, sov nästan två timmar och resten av tiden satt han vaken i mitt knä och charmade medpassagerarna med sitt leende.
Nu är det dock en liten gnällspik vi har här hemma, kanske sviterna av vaccinationssprutan han fick igår eller så är det bara trötthet nu så här på kvällen. Igår var vi också och hälsade på på jobbet för att hinna träffa min chef innan hon åkte tillbaka till USA. Idag har vi varit ute på promenad runt i Fuengirola. Jag gjorde två halvhjärtade försök att hitta en klänning till bröllopet vi ska på på lördag men utan att lyckas. Men det är ju två dagar kvar så jag hinner väl än....
Vi har iallafall haft det SÅ bra hemma (hemma i Valbo, Sverige alltså) de här tre veckorna. Det har blivit många promenader, fika, lunch och middagar i trevligt sällskap, ett par golfrundor m.m. Och det att ha fått god mat serverad och tvätten tvättad hemma hos mamma och pappa har varit så skönt. Apropå det är det nog dags att se över vad vi har att äta till middag, för nu ställer vi om till de spanska vanorna igen med sena middagar.