Vi motionärer måste hålla ihop, eller??

Igår var jag ute på en promenad i närheten av där vi bor, det har tagit ett tag att hitta en bra runda men nu tror jag att jag har hittat en. Det måste nästan vara en runda för jag tycker inte om att gå samma väg fram och tillbaka. Nu består min runda av lite grusväg, lite väg intill en golfbana samt lite bilväg, den går dessutom att göra olika lång, beroende på vilket humör man är på, då man kan lägga till ytterligare en runda och gå som i en åtta.
Det är inte alls många fotgängare i de här trakterna men igår mötte jag faktiskt en joggare och kände att när vi möts så måste jag ju heja, och hann kände tydligen samma behov för han hejade så glatt. Vad är det då som gör att vi hejar på varandra, för varandra totala främlingar, på ett så naturligt sätt. Om jag går på stan hejar jag ju inte på alla jag möter på trottoaren, varför inte? För att det då är fler än en? Går jag på strandpromenaden och möter andra motionärer hejar jag heller inte. Men nu, utanför stan, i en uppförsbacke (nedför för joggaren) var det helt plötsligt alldeles självklart att slänga ur sig ett käckt "Hola!". Kände "joggaren" och jag någon slags samhörighet med varandra, vi motionärer mot världen, vi måste hålla ihop, annars...?

In i dimman

Ja, så kändes det imorse när jag skulle ta bilen och åka till jobbet. Jag visste inte ens om jag skulle hitta fram. När jag vaknade och gick ut i vardagsrummet såg jag bara vitt utanför fönstret, och nej, det var inte snö, då hade jag nog blivit ännu mer förvånad. När jag gnuggat mig i ögonen förstod jag att det var dimma. Jag såg inte ens huset framför vårt hus och än mindre havet som vi vanligtvis ser. Jag var lite tveksam om jag skulle våga ta bilen och köra iväg men när jag väl kom ut så var det inte så farligt och när jag kommit ner till motorvägen märktes det knappt av någon dimma.
Nu - lunch!!!

Nya uppgifter

Att utföra nya uppgifter på jobbet är nervöst men gör självklart att man växer och utvecklas, och det är alltid roligt. Idag har jag faktiskt varit ute på en husvisning, det var inte min allra, allra första, då jag mjukstartat med en tidigare då jag visade en kompis en lägenhet. Men idag visade jag ett hus för en annan mäklare och hennes kund. Jag tror att det gick bra även om jag kände mig lite malplacerad, men det är väl lätt hänt när det är första gången. Jag tror inte det blir någon försäljning den här gången, men jag har iallafall provat på något nytt och kan försöka göra det bättre nästa gång.

Nytt liv

Igår var vi på ett sjukhus inne i Málaga och hälsade på en alldeles nyfödd, liten tjej. Det var Frans bror som blev pappa för andra gången. Jag kan inte låta bli att förundras över hur människan fungerar. Jag har ju sett mammans mage växa under nio månader och vet att det funnits en bebis där inne, men det är ändå svårt att förstå när man sedan ser en livs levande bebis framför sig. Hon var ju bara några timmar när vi såg henne, men sååå fin.

Ny vecka

Måndag igen, men det är ju faktiskt första måndagen jag jobbar efter julsemestern, förra veckan var det ju helgdag. Eller rättare sagt, helgdagen inföll på söndagen men då är de så smarta här i Spanien att de flyttar den till måndag istället så att man inte ska gå miste om en ledig dag. Det tycker jag fungerar utmärkt!
Tillbaka på jobbet igen iallafall efter en skön, lugn helg. Har stökat lite hemma i lägenheten och slappat i soffan och kollat på film. Vi såg en tysk film som utspelade sig i Östtyskland före Berlin-murens fall, när Stasi hade järnkoll på landets medborgare. Den var intressant. Senare på kvällen blev det något mer lättsmält med Mr. Bean på semester. Löjlig men rolig, som Mr Bean brukar vara.

Nytt år

2008 - det ska bli spännande att se vad det året kommer att bjuda på. Att det kommer att gå fort är dock inget jag tvivlar på. Jag tycker att tiden bara rusar iväg.
Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter lite ledighet hemma i Sverige under jul och nyår. Trots att tiden gick för fort hann jag ändå träffa familj och vänner samt åka lite skidor uppe i fjällen. Nu är jag sugen på att åka lite i Sierra Nevada. Vi var upp till Granada i helgen och det ser verkligen lockande ut när solen lyser från en klarblå himmel på de snötäckta topparna. Nu har det varit regningt och grått några dagar men solen kommer säkert tillbaka igen, det är iallafall något man kan lita på här nere på Solkusten.
Nu ska jag iväg på dansen som drar igång igen. Kommer göra kroppen gott att få röra på sig och sträcka ut lite efter allt ätande under helgerna.
Jag ska försöka skärpa till mig med bloggandet också, har varit väldigt dåligt på slutet. Det är svårt när vi aldrig får något internet hemma i lägenheten. Förstår inte att det ska vara så svårt.