Generalstrejk

Idag har det varit generalstrejk i Spanien och tydligen har uppslutningen varit ganska så stor enligt vad de sa på nyhetssändningarna ikväll.
Här, i vår lilla värld, där vi rör oss, har det knappt märkts av. Dagis var öppet som vanligt. Vårt kontor och de restauranger och affärer runt omkring höll alla öppet. De enda som inte var på plats var parkeringsvakterna. Ute på gatorna märktes det också att det var mindre trafik än vanligt.
Om strejken får något genomslag hos den styrande regeringen återstår att se. Att folk är missnöjda vet de ju redan gott och väl om.

Härliga helg

Här kommer en helguppdatering igen. Veckorna ser ju mer eller mindre likadana ut med jobb och dagis så det är roligare att berätta om vad vi gör på helgerna. Vi får börja redan i torsdags faktiskt då det var helgdag igen, Alla helgons dag firas alltid den 1 november i Spanien med en röd dag. Till min glädje och förvåning upptäckte jag att köpcentret var öppet och vi kunde hänga där ett tag och passa på att uträtta lite ärenden i torsdags förmiddag medan regnet drog förbi. När det blev uppehåll tog vi en promenad ner till stranden, Matias somnade i vagnen och jag passade på att sätta mig i solen på en uteservering för en kopp kaffe. De där lugna stunderna alltså, som jag uppskattar dem, speciellt efter att ha klivit upp klockan sju på morgonen. På vägen hem hann vi med ett stopp i lekparken med den roligaste aktiviteten just nu - försöka gå uppför rutschkanan. Efter siesta och när Fran kommit hem från jobbet åkte vi iväg för att möta upp Frans bror med familj och kusin från Cordoba med sin familj i den stora parken i Benalmadena. Matías fick kämpa hårt för att få de större kusinernas uppmärksamhet men när han väl fick den visste lyckan inga gränser och han kiknade av skratt åt deras bus. Men när jag höll i lilla tremänningen Alicia på tre månader så visade sig istället svartsjukan.

Fredagen var sedan vanlig arbetsdag och precis när jag slutade jobba började det regna och slutade inte förrän nästan 24 timmar senare på lördagseftermiddagen. Så lördagen blev en skön innedag här hemma med extralång förmiddagsnap, bröd- och muffinsbak, leksaker utspridda precis över allt och en massa mys. Senare drog vi iväg in till Malaga för att hälsa på kompisar och deras fyra dagar gamla bebis. Matías tittade de fascinerat på lilla Martina i vaggan. Och det är ju fascinerande hur små de faktiskt är när de är bara några dagar gamla. Varken Fran eller jag kan komma ihåg att Matías varit så liten och ändå är ju inte det så länge sen. Men när vi såg dem bredvid varandra kunde vi konstatera att det ju faktiskt hinner hända en hel del på 16 månader.

Idag har vi varit nästan hela dagen tillsammans med Frans bror, kusiner + familjer igen och sen blev det en tidig kväll för Matías och jag ska också passa på att krypa ner i sängen snart för att vara pigg inför en ny vecka imorgon. Hoppas ni också haft en bra helg!

16 månader

30 oktober idag och Matías fyller 16 månader. Jag tänker ofta att han är så stor men slås i nästa stund av att han ju faktiskt fortfarande är liten. Att han började gå blev en stor förändring då han plötsligt blev mer självständig och inte lika beroende av att vi bär omkring på honom. Nu är det väldigt roligt att försöka springa ifrån oss om vi ska försöka lyfta upp honom för att sätta honom i bilen eller vagnen, byta blöja eller klä på honom. Om det vankas mat protesterar han dock inte. Och när ytterdörren öppnas tar han sån fart för att hinna med ut att han nästan sladdar i kurvorna. Helt själv, genom att observera oss men inget som vi har lärt honom, så har han kommit på att han ska plocka upp smulor som ligger på golvet ska och gå med dem raka vägen till sopkorgen i köket.
Vill han oss något ropar han högt och tydligt på mamma eller pappa men andra ord dröjer det med även om Bibi helgen var ganska säkra på att han sa Matías två gånger när han ville ha något, ett kex han fick syn på och vatten. Att viljan är stark är det inget tvivel om och får han inte som han vill skriker han rakt ut. Som tur är går det lätt att avleda och locka fram ett leende och det där härliga gurglande skrattet igen.

Söndagsfika

Idag bjöd vi hem vänner på söndagsfika och de fick smaka äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Efter en del bebisprat då ett av paren ska bli föräldrar om bara några dagar så gled samtalet över på krisen i Spanien. Sanningen att säga är det ju inte alls någon bra situation här nu. Sista rapporten som kom nu i veckan säger att arbetslösheten är uppe i 25%. En av var fjärde arbetsför person i Spanien är alltså arbetslös. Det är en svindlande siffra. Ändå är det så lätt att gömma sig bakom skygglappar, så länge vi själva och närmaste släkt och vänner har jobb så blir det inte lika påtagligt. Men kris är det och tyvärr ser det inte ut som att vi är på väg ut ut den än på ett tag.

Annars har helgen bestått av lekparksbesök, vad annars, städning och enkel lördagsmiddag ute för hela familjen. Matías har också övat balans på pappas surfbräda, väldigt roligt att gå fram och tillbaka, fram och tillbaka på den medan den ligger på golvet.

3 dagar

Långhelg igen med tre dagars ledigt och detta har vi hunnit med:
Dagsutflykt och lunch med kompisar till by utanför Malaga för att fira jungfru Pilar som bland annat är Guardia Civils helgon och beskyddare.
Lite jobb på lördagsförmiddagen.
Sjukstuga på lördag eftermiddag då Matías fick feber. Om det var på grund av förkylning eller nya tänder som tittar upp på sidorna i underkäken vet jag inte men imorse vaknade han feberfri igen.
Akut inhandling av strumpor till både far och son i familjen. Speciellt sonens små strumpor har en benägenhet att försvinna.
Powerwalk i omgivningarna.
Le Grand Finale- lekparksbesök för hela familjen.

Dagens sötaste: när jag för att underhålla Matías i köket medan jag fixade lunch frågar om vi ska sjunga och han med väldigt beslutsamma steg går iväg till vardagsrummet och kommer tillbaka med boken med Pippi Långstrump- sången.

Långhelg

Långhelgen går mot sitt slut. Imorgon är vi tillbaka på jobb och dagis igen i tre dagar innan det återigen är dags för lite extra ledigt. Anledningen till denna långhelg var att Fuengirola igår firade sitt helgon och då helgdagen inföll på en söndag så flyttas den praktiskt nog till måndagen för att man inte ska missa en ledig dag. Där har andalusierna tänkt till, för jag tror nämligen inte att det är samma bestämmelse i hela Spanien.

Det stora firandet gick dock av stapeln igår men sedan fortsätter festligheterna veckan ut. Vi åkte ner på stan för att kika på uppklädda damer och herrar i varierande ålder. Från spädbarn i liggvagn till äldre damer hade plockat fram sina volangkreationer. Fint och fascinerande att titta på. Jag kan inte låta bli att förundras, för mig som utlänning så förstår jag det ju inte. Jag vet inte vad det betyder för de människor som klär upp sig i dessa färgglada klänningar för att dansa och festa. Hur viktig är den här dagen?! Igår slog det mig att lite samma känsla måste det ju vara för någon som flyttar till Sverige från ett annat land och betraktar svenskar som firar, låt oss säga, midsommarafton. Den där speciella känslan och förväntan inför dagen, traditioner som vi inte längre vet varför vi följer utan det är bara självklart att det ska vara så. Ett år får jag nog prova på att klä upp mig jag med och delta mer än bara som åskådare.

15 månader

Matías har ju hunnit bli 15 månader nu och det är full fart precis som det ska vara antar jag. Det mesta ska undersökas, kablar och fortsatt fjärrkontrollen är mycket intressant men bollar i alla storlekar går bra också. Annars kan han också sysselsätta sig med att plocka ur alla plastburkar ur nedersta kökslådan och han har nyligen upptäckt tvättmaskinen och där har jag hittat både plastlock och hela tvättmedelsflaskan instoppade. Åka vagn som han alltid gillat är inte lika kul längre, helst vill han gå själv och gärna köra vagnen själv också. Yoghurt kan han också äta alldeles själv. Han klättrar upp i soffan, på sittpuffar, på högtalare, kartonger och annat som är "lagom" höjd enligt honom.
Pratet har inte kommit igång än men han hänger ändå med så mycket mer i vad som händer runt omkring. I söndags när jag höll på att göra mig oordning för att åka iväg så kom han plötsligt och bar på sin ryggsäck och skulle ge den till mig så att den säkert skulle komma med.

Det säkra före det osäkra

Tre dagar i rad har det regnat nu. Idag gick de till och med ut med "röd varning" för regn och stormbyar, det pratades till och med om en tornado. Redan på förmiddagen, precis när jag var på väg ut till möte, ringde de från dagis och sa att alla var tvungna att komma och hämta sina barn för det var utlovat ett riktigt kraftigt oväder. Som tur var var Fran ledig idag och kunde åka och hämta. Det var inte bara Matías dagis som stängde, alla skolor i hela Malaga-området skickade hem sina barn. Väderkaoset byttes istället mot trafikkaos. Ovädret såg vi sedan inget av, regnet avtog strax efter lunchtid och senare på kvällen tittade till och med solen fram. Men det är klart, ibland måste man ju ta det säkra före det osäkra.

Höst

I lördags startade officiellt den årstid som kallas höst och idag hade vi första dagen med riktigt höstväder. Det har regnat till och från hela dagen. Mysigt faktiskt men det blev en ändå en liten chock imorse då vi skulle försöka klä oss efter vädret. Öppna sandaler och t-shirt fick bytas mot lite mer stängda skor och långärmat. Ett bortglömt paraply hittade jag som tur var i bilen. Jag måste nog framöver försöka hitta några gummistövlar till Matías så att han får plaska i vattenpölar denna vinter. Till dagis behöver vi iallafall inte ta med några stövlar för där stannar de helt enkelt inne om det regnar. Åh, dessa kulturskillnader...

Uppdatering

Det går så långt mellan uppdateringarna här så jag hinner glömma hälften, eller mer, av det jag vill skriva. Så här kommer några foton istället på sånt som hänt den senaste veckan. Det mest revolutionerande är att Matías nu får vara på dagis utan sin vagn. Det var en stor kille med ryggsäck på ryggen som jag lämnade i onsdags. Vad hände med vår lille bebis?!
Pratar mycket gör han också nu Matías. Långa haranger med gester och allvarlig uppsyn, men tyvärr inte lätta att förstå. De ord vi börjar känna igen är mamma, pappa, titta, agua som låter ungefär som awa och tete som är nappen (chupete på spanska). Så det är en mix av svenska och spanska så här långt.
Bollar får nog sägas vara favoritleksaken och idag slängdes två stycken ner från terrassen och landade i grannens blomlåda.

Fredageftermiddag

Den andra jobbveckan efter semestern är nu till ända. Nästa vecka börjar allvaret på riktigt då jag jobbar heltid igen. Men det ska väl gå det med. Efter en lugn helg med massa hemmafix, städning, målning av bokhylla, försök att laga tvättmaskinen som pajat, så har veckan susat förbi. Fran och Matías har varit några dagar hos farmor och farfar i Granada och jag har därmed varit hemma alldeles själv. Ovanlig och konstig känsla att bara behöva tänka på sig själv för några dagar. I måndags passade jag på att gå ut och äta tapas med Agneta, väldigt mysigt. Vi lämnade dock tapastorget när det började likna baren på ett charterhotell med folk som högt och hjärtligt sjöng med i gatuartistens låtar. En glass och bil hem kändes som ett bättre alternativ.

Nu sitter jag i soffan och tar det lugnt. Matías sover en sen siesta då han vägrat sova på dagis idag, och såklart inte heller låtit de andra barnen sova. I tvättstugan håller två tvättmaskinstekniker på att , förhoppningsvis, fixa tvättmaskinen. Skulle ju vara bra att kunna köra några maskiner nu i helgen.

I Granada bestämde sig också Matías för att börja gå mer på riktigt. Nu är det sällan han kryper och igår kom han för första gången gående ut från dagis. Behöver jag säga att det var en stolt mamma som mötte honom i dörren.

De första stegen

Första jobbdagen efter semestern. En mjukstart dock då vi kör med sommartider ett litet tag till. Så det blev en eftermiddag på stranden. Och då plötsligt händer det, Matías släpper taget om parasollet som han stödde sig på och tar sina första, vingliga men bestämda, steg ner mot strandkanten. Ramlar efter tre, fyra steg och sätter sig på rumpan, men tar sig upp igen. Väldigt målmedvetet och tålmodigt försöker han sedan om och om igen. Reser sig upp, tar två, tre steg, ramlar och upp igen... Vilken grej egentligen att lära sig gå!

Skogsbranden

Det har fortsatt att surra uppe i luften under hela dagen av helikoptrar och flygplan som vattenbombat för att få stopp på den svåra skogsbranden. Vinden vände och istället för att komma ner mot vårt håll så fördes elden västerut mot Marbella. Frans morbror som bor där hade den som närmast 3 kilometer från sitt hus. Vilket inte är något större avstånd med tanke på den starka vind som blåste. Andra har inte klarat sig lika bra och många hus har förstörts av elden. Och inte bara hus i ute på landsbygden utan lägenhetshus har bokstavligt talat slickats av lågorna. Otäckt är det och nu hoppas jag verkligen att man under natten eller morgondagen lyckas få bukt med den sista eldhärden som fortfarande härjar. Vi kan se den långt uppe i bergen som en röd-orange flammande orm som slingrar sig fram.

14 månader och hemma igen

Sedan i söndags är vi alltså hemma i Spanien igen. Flygresan ner gick jättebra, vi sov, åt smörgås, läste böcker, lekte med paddan, gick lite fram och tillbaka i mittgången och fick på det viset de fyra timmarna att gå utan allt för sura miner. Gott om plats var det på planet också så vi hade tre säten för oss själva, lyx. Sedan vi kom tillbaka har vi försökt att njuta så mycket som möjligt av de sista semesterdagarna med dopp i både poolen och i havet, även om jag har fått gjort lite korta inhopp på jobbet. Sovrutinerna har slagit om igen. Istället för att vakna klockan sex eller sju på morgonen kan Matías nu sova ända till nio- halv tio på morgonen. Min gissning är att det är på grund av ljuset. Rullgardinen hemma hos mamma och pappa släppte ju in ljus så snart det började att ljusna på morgonen och här håller en neddragen persienn det ganska mörkt långt in på förmiddagen. När vardagsrutinerna väl sätter igång nästa vecka så får vi förhoppningsvis ordning på rutinerna igen.

Idag blir ju också Matías hela 14 månader gammal. Jag tycker att han är i en väldigt mysig ålder nu och skulle gärna vilja frysa tiden en stund. Det märks att han förstår så mycket även om han själv inte kan göra sig förstådd än. Han står nu kanske tio sekunder utan stöd men tar sedan det säkra före det osäkra och sätter sig ner. Idag ställde han sig upp utan stöd för första gången ( Fran får vara vittne då jag missade just det ögonblicket) och helt plötsligt hade han alldeles själv klättrat upp i soffan. Fran fick ju som han ville och Matías lärde sig inte att gå i Sverige men jag antar att det inte är långt borta. Igår på stranden träffade vi faktiskt på en liten tjej från Madrid som var född på precis samma dag som Matías. Hon stod också själv korta stunder men gick inte, kul att se. Annars är det mycket pekande på allt och inget just nu och ett ljud domslutet som "titta" även om vi är lite osäkra på själva betydelsen. Mama, papa och baba är också väl använda ord som kan upprepas om och om igen i olika tonlägen. Nyanserat jollrande fick jag lära mig att det kallas... ( var det så Anneli?)

Nu ska jag och gå och lägga mig och stänga av TV:n där jag följer informationen om en stor skogsbrand som just nu härjar i Mijas. Den ska inte komma åt vårt håll vad det verkar och är fortfarande långt borta även om vi kan se lågorna bakom kullarna om vi går ut i loftgången. Människor och djur har fått evakueras från andra områden i kommunen så lite läskigt är det allt men vi ska nog kunna sova lugnt.

Lediga dagar

När jag jobbar flyger veckorna förbi och jag brukar tänka att jag skulle hinna med så himla mycket om jag vore ledig och inte jobbade hela dagarna. Sedan när jag väl är ledig svischar dagarna förbi ändå och det känns som jag inte hinner med just något i alla fall. Men kanske semester just handlar om det, att ta det lugnt, ta dagen som den kommer och släppa på alla måsten. Här hemma hos mamma och pappa blir jag ju också väldigt bortskämd med lagad mat, tvätt av kläder och barnvakt när det behövs. Matías äter numera samma mat som oss. Till och med lite av morfars inlagda sill slank ner tillsammans med potatis.

Den senaste veckan har vi åkt mer båt, varit ute och cyklat, blivit hembjudna till snälla kompisar på både middag, fika och lek. Vi har träffat morbror Martin som var hemma över en långhelg. Jag har också varit iväg alldeles själv till Stockholm över lördag- söndag, en otroligt trevlig helg som gav mycket energi. Matías hade det under tiden bra hemma med mormor och morfar.

Regnsmatter

Regnet smattrar just nu på taket till uterummet här hemma hos mamma och pappa. Men det verkar sövande för både morfar och Matías har tagit en tupplur. Golfen som var planerad till idag får nog flyttas fram till senare i veckan. Annars har vi haft ganska okej väder sedan vi kom, ingen direkt värme men åtminstone inget regn förrän idag. I fredags var jag och Matías på trevlig bröllopsfest med god god grillad mat. Lördagen spenderades här hemma för att försöka komma ikapp lite efter resan och pusta ut och förstå att det nu faktiskt är semester. Igår, utmanade vi den mulna himlen och åkte ut med båten. Och det gjorde vi rätt i för det sprack upp så pass att Matías till och med kunde ta ett litet dopp i havet från strandkanten ute på Granskär. Vatten gillar han ju och åka båt verkade också skoj, inte ens den lite klumpiga flytvästen var jobbig att ha på sig.

Ledig lördag

För en gångs skull är vi hela familjen lediga en hel dag tillsammans. Det händer verkligen inte ofta eftersom Fran och jag jobbar så olika tider. Ganska tidigt i förmiddags drog vi iväg till stranden, ändå var vi långt ifrån ensamma där. Några "domingueros", de kallas så de spanska "söndagsfirarna" som kommer i stora grupper till stranden, hade redan slagit läger och smällt upp stora partytält och dukat fram bord och stolar. Ofta är det hela släkten som samlas och de tar med sig mat och dryck för att kunna stanna hela dagen och sånär det klart att de behöver ha tälten för att få lite skugga mitt på dagen. Överhuvudtaget tänkte jag på idag att spanjorerna är duktiga på att ha parasoll med sig på stranden och många sitter eller ligger i skuggan istället för att steka sig i solen.

Det var en skön dag på stranden, inte för varmt och väldigt skönt var det i vattnet också. Eftersom det inte blåste och havet nästan låg spegelblankt så passade jag på att låna Frans SUP- bräda och träna lite paddelsurf. Sist jag provade gick det mindre bra och jag blev lite avskräckt. Då gick det mer vågor, även om de var väldigt små, och jag hade svårt att hålla balansen och ramlade. Det hade väl inte varit så farligt om jag bara slängt mig i vattnet. Men min första instinkt var att inte ramla i och därför ramlade jag rakt ner på brädan och tog emot mig med knäna eftersom jag i händerna höll i paddeln. Det gjorde rejält ont och resulterade i stora blåmärken på bägge knäna. Idag var det alltså dags att ta nya tag och nu gick det bättre. Jag hittade balansen och lyckades hålla den och det var härligt att glida fram över vattenytan och kunna titta ner i det glasklara vattnet. Det enda orosmomentet var maneterna som simmade omkring och jag ville inte gärna ramla i och bli bränd av en så, vilket jag också klarade mig ifrån.

Nu sover killarna i huset en sen siesta och planen är att ta oss ner på stan för lite middag senare ikväll.

13 månader

Ytterligare en månad har gått och Matías är nu 13 månader gammal. Han är en rolig liten kille som det är kul att umgås med på ett lite mer socialt vis än tidigare. Han är ju mera och mera med i vad som händer ju äldre han blir. Nu kan vi stanna och titta på saker när vi är ute och går med vagnen, han har mer en egen vilja och försöker visa eller få fram med olika ljud vad det är han vill. Han går med stöd och kryper med en upparbetad hastighet från rum till rum här hemma. Nästan alltid med ett leende på läpparna och gärna skrikandes något som starkt påminner om "Hola" (hej på spanska). Annars är det fortfarande inte så mycket prat utan mest olika ljud som han testar sig fram med. Bada i poolen och badkaret är superkul och när han får syn på havet tjuter han av lycka. Älskade lille skrutt som även börjar testa gränser och förstår när vi säger nej men då försöker övertala oss med ett leende eller lite flörtande med ögonen. Då är det inte lätt måste jag säga att försöka hålla sig allvarlig.

Sommarfest

Förhoppningsvis börjar vi nu hämta oss från magsjukan som härjat här hemma denna vecka. Jag åkte på en släng i onsdags och Matías fick ett återfall igår. Men idag var han som tur var så pass frisk att han kunde vara med på sommaravslutningen på dagis. Alla barngrupperna uppträdde. Matías grupp var utklädda till Bob Esponja, tror jag han heter på svenska, och dansade till Bob Esponjas signaturmelodi. Eller dansade och dansade, några av de lite större barnen lyckades väl klappa händerna och snurra ungefär på rätt ställe. Vår lille kille satt i sin vagn och tittade mest på all uppståndelse runt omkring. Men de var söta de små och någonting har han fått med sig från repetitionerna i allafall för när han hör musik så sträcker han gärna upp armarna i luften precis som i den inövade koreografin. Idag var det nog scennerverna som satte stopp...

Nu är det bara två dagar kvar på dagis och sen är det semester för lilleman. Jag jobbar på nästa vecka ut och sedan bär det snart av till Sverige, härligt!!

Kontraster

I lördags var vi på fint bröllop med 190 gäster. Idag har jag varit hemma med sjukt barn som kräktes upp morgonvällingen på vardagsrumsmattan. Vad vore livet utan dessa kontraster?!
Jag väljer att visa bilder från det förstnämnda. Det var en av Frans närmaste vänner och därtill Matías gudfar som gifte sig med sin flickvän sen många år tillbaka. Brudparet strålade och bjöd på sig själva och på en underbart rolig fest med mycket dans.

Matías hade vi lämnat i säkert förvar hos hans farbror, faster och tjejkusiner. Det hade gått jättebra, förutom att han då blev sjuk under natten.

Helgrapport

Det blir en helgrapport här på bloggen igen då. Trots att jag nu under juli jobbar sommartid och har hela eftermiddagarna lediga så rusar veckorna iväg. Om vi ( läs jag) inte har något ärende som måste göras så blir det oftast poolhäng när vi kommit hem efter jobb och dagis. Det finns inte så många andra alternativ när det är så varmt, i och för sig så är det ett väldigt härligt alternativ så vi klagar inte.

Helgen då, jo den började med middag ute på stan i fredags kväll hela familjen. Matias var trött och fick välling innan vi åkte hemifrån men piggnade till när han märkte att vi skulle iväg någonstans. Så han satt glatt med oss och provsmakade salsichon och brödpinnar. Han höll sig faktiskt vaken hela promenaden för att köpa glass också och somnade inte förrän vi satte oss i bilen.

På lördagen bar det av ganska tidigt till stranden där Fran surfade och Matías och jag lekte i sanden och badade. När det fylldes på med folk så åkte vi hemåt för att äta lunch. Fran åkte sen iväg och jobbade och Matías fick följa med mig på lite försenat födelsedagsfirande för Elin som fyllde år förra veckan. Vi hämtade upp Elle och hennes pojkar på vägen så Matías hade kul med dem och vi kom hem ganska sent, efter mat, tårta och poolbad.

Imorse var det molnigt och det höll i sig till strax efter lunch så det blev en långpromenad, lite fix hemma och sen efter skön siesta för både Matias och mig blev det ett besök vid poolen igen. Och än är faktiskt inte helgen över för vi får en extra ledig dag imorgon då det är lokal helgdag i Fuengirola där ju jobb och dagis ligger. Jungfru Carmen, fiskarnas helgon och beskyddare ska firas. Vi kommer förhoppningsvis att fira med besök som kommit ända från Sverige.

Sommarhelg

Helgen började på bästa sätt med en härlig eftermiddag och kväll på stranden i fredags. Det var alldeles lagom varmt både i luften och i vattnet så vi blev kvar ända tills strax före nio på kvällen innan vin packade ihop och drog oss hemåt. Matias badade i vågorna och tyckte inte alls det var läskigt även om det skvätte upp vatten i ansiktet på honom. Sanden var också rolig att leka med och såklart hann han också med att stoppa in en del i munnen.

Lördag eftermiddag spenderades nere vid poolen efter att ha varit och handlat mat och gjort andra ärenden på förmiddagen.

Och idag har vi hunnit med långpromenad, strandhäng med alla kusiner, blivit bjudna på god paella till lunch och även ett avslutande dopp i poolen i sällskap av Frans bror med familj. En mycket bra helg med andra ord.

Kakmonster

Matías hade redan fått sitt mellanmål, frukt och ett kex, men när jag lämnade min kaka obevakad ett litet ögonblick så försvann den snabbt i en liten hand. Den lite lata bebisen vi haft tidigare är nu en aktiv 1-åring. Idag kom han krypandes från vardagsrummet ut till köket när jag tog rätt på disken. I köket klämde han tummen i en av kökslådorna, detta efter att han lite tidigare hade ramlat i vardagsrummet och slagit i läppen så att det faktiskt kom lite blod (läskigt) och där efter var det full fart mot ett av vägguttagen men då hann jag stoppa i tid. Så senare i veckan måste vi åka iväg och fixa spärrar och skydd och verkligen börja barnsäkra här hemma.

1-årsdagen

Igår hade vi för första gången dubbelt födelsedagskalas här hemma för både pappa och son. Frans syster och barnen har varit här över helgen så födelsedagen började med presentutdelning i vardagsrummet när alla hade vaknat. 1-åringen fick en liten fotboll, en fin låda med en massa klossar och en badhandduk/poncho med huva som invigdes direkt när vi gick ner till poolen för ett dopp. 32-åringen fick en kamera och även han en strandhandduk, men utan huva.
Efter poolbad blev det lunch och tårta - gräddtårta toppad med hallon och blåbär. Matías smakade lite grann men blev inte helt övertygad om hur god den var. Efter lite siesta var det poolen som gällde igen. Jag måste säga att det är väldigt bekvämt att bara gå ner så lätt och bada en liten stund och sen gå upp igen. I det stora hela ett  ganska lugnt firande alltså. Jag har dock svårt att förstå att vi nu har en liten 1-åring. Även om det märks mer och mer. Det är inte långa stunder, och knappt korta heller, som han är stilla. Nu har han lärt sig att ställa sig både mot tv-bänken och soffbordet. Den lilla nivåskillnad mellan vardagsrummet och terrassen som tidigare stoppat honom från att krypa ut är inte längre något hinder det heller. Och han går gärna på upptäcksfärd om någon håller honom i händerna. Som sagt är det ingen liten bebis vi har längre utan en nyfiken 1-åring.