30 oktober idag och Matías fyller 16 månader. Jag tänker ofta att han är så stor men slås i nästa stund av att han ju faktiskt fortfarande är liten. Att han började gå blev en stor förändring då han plötsligt blev mer självständig och inte lika beroende av att vi bär omkring på honom. Nu är det väldigt roligt att försöka springa ifrån oss om vi ska försöka lyfta upp honom för att sätta honom i bilen eller vagnen, byta blöja eller klä på honom. Om det vankas mat protesterar han dock inte. Och när ytterdörren öppnas tar han sån fart för att hinna med ut att han nästan sladdar i kurvorna. Helt själv, genom att observera oss men inget som vi har lärt honom, så har han kommit på att han ska plocka upp smulor som ligger på golvet ska och gå med dem raka vägen till sopkorgen i köket.
Vill han oss något ropar han högt och tydligt på mamma eller pappa men andra ord dröjer det med även om Bibi helgen var ganska säkra på att han sa Matías två gånger när han ville ha något, ett kex han fick syn på och vatten. Att viljan är stark är det inget tvivel om och får han inte som han vill skriker han rakt ut. Som tur är går det lätt att avleda och locka fram ett leende och det där härliga gurglande skrattet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar