14 månader och hemma igen

Sedan i söndags är vi alltså hemma i Spanien igen. Flygresan ner gick jättebra, vi sov, åt smörgås, läste böcker, lekte med paddan, gick lite fram och tillbaka i mittgången och fick på det viset de fyra timmarna att gå utan allt för sura miner. Gott om plats var det på planet också så vi hade tre säten för oss själva, lyx. Sedan vi kom tillbaka har vi försökt att njuta så mycket som möjligt av de sista semesterdagarna med dopp i både poolen och i havet, även om jag har fått gjort lite korta inhopp på jobbet. Sovrutinerna har slagit om igen. Istället för att vakna klockan sex eller sju på morgonen kan Matías nu sova ända till nio- halv tio på morgonen. Min gissning är att det är på grund av ljuset. Rullgardinen hemma hos mamma och pappa släppte ju in ljus så snart det började att ljusna på morgonen och här håller en neddragen persienn det ganska mörkt långt in på förmiddagen. När vardagsrutinerna väl sätter igång nästa vecka så får vi förhoppningsvis ordning på rutinerna igen.

Idag blir ju också Matías hela 14 månader gammal. Jag tycker att han är i en väldigt mysig ålder nu och skulle gärna vilja frysa tiden en stund. Det märks att han förstår så mycket även om han själv inte kan göra sig förstådd än. Han står nu kanske tio sekunder utan stöd men tar sedan det säkra före det osäkra och sätter sig ner. Idag ställde han sig upp utan stöd för första gången ( Fran får vara vittne då jag missade just det ögonblicket) och helt plötsligt hade han alldeles själv klättrat upp i soffan. Fran fick ju som han ville och Matías lärde sig inte att gå i Sverige men jag antar att det inte är långt borta. Igår på stranden träffade vi faktiskt på en liten tjej från Madrid som var född på precis samma dag som Matías. Hon stod också själv korta stunder men gick inte, kul att se. Annars är det mycket pekande på allt och inget just nu och ett ljud domslutet som "titta" även om vi är lite osäkra på själva betydelsen. Mama, papa och baba är också väl använda ord som kan upprepas om och om igen i olika tonlägen. Nyanserat jollrande fick jag lära mig att det kallas... ( var det så Anneli?)

Nu ska jag och gå och lägga mig och stänga av TV:n där jag följer informationen om en stor skogsbrand som just nu härjar i Mijas. Den ska inte komma åt vårt håll vad det verkar och är fortfarande långt borta även om vi kan se lågorna bakom kullarna om vi går ut i loftgången. Människor och djur har fått evakueras från andra områden i kommunen så lite läskigt är det allt men vi ska nog kunna sova lugnt.