16 månader

30 oktober idag och Matías fyller 16 månader. Jag tänker ofta att han är så stor men slås i nästa stund av att han ju faktiskt fortfarande är liten. Att han började gå blev en stor förändring då han plötsligt blev mer självständig och inte lika beroende av att vi bär omkring på honom. Nu är det väldigt roligt att försöka springa ifrån oss om vi ska försöka lyfta upp honom för att sätta honom i bilen eller vagnen, byta blöja eller klä på honom. Om det vankas mat protesterar han dock inte. Och när ytterdörren öppnas tar han sån fart för att hinna med ut att han nästan sladdar i kurvorna. Helt själv, genom att observera oss men inget som vi har lärt honom, så har han kommit på att han ska plocka upp smulor som ligger på golvet ska och gå med dem raka vägen till sopkorgen i köket.
Vill han oss något ropar han högt och tydligt på mamma eller pappa men andra ord dröjer det med även om Bibi helgen var ganska säkra på att han sa Matías två gånger när han ville ha något, ett kex han fick syn på och vatten. Att viljan är stark är det inget tvivel om och får han inte som han vill skriker han rakt ut. Som tur är går det lätt att avleda och locka fram ett leende och det där härliga gurglande skrattet igen.

Söndagsfika

Idag bjöd vi hem vänner på söndagsfika och de fick smaka äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Efter en del bebisprat då ett av paren ska bli föräldrar om bara några dagar så gled samtalet över på krisen i Spanien. Sanningen att säga är det ju inte alls någon bra situation här nu. Sista rapporten som kom nu i veckan säger att arbetslösheten är uppe i 25%. En av var fjärde arbetsför person i Spanien är alltså arbetslös. Det är en svindlande siffra. Ändå är det så lätt att gömma sig bakom skygglappar, så länge vi själva och närmaste släkt och vänner har jobb så blir det inte lika påtagligt. Men kris är det och tyvärr ser det inte ut som att vi är på väg ut ut den än på ett tag.

Annars har helgen bestått av lekparksbesök, vad annars, städning och enkel lördagsmiddag ute för hela familjen. Matías har också övat balans på pappas surfbräda, väldigt roligt att gå fram och tillbaka, fram och tillbaka på den medan den ligger på golvet.

3 dagar

Långhelg igen med tre dagars ledigt och detta har vi hunnit med:
Dagsutflykt och lunch med kompisar till by utanför Malaga för att fira jungfru Pilar som bland annat är Guardia Civils helgon och beskyddare.
Lite jobb på lördagsförmiddagen.
Sjukstuga på lördag eftermiddag då Matías fick feber. Om det var på grund av förkylning eller nya tänder som tittar upp på sidorna i underkäken vet jag inte men imorse vaknade han feberfri igen.
Akut inhandling av strumpor till både far och son i familjen. Speciellt sonens små strumpor har en benägenhet att försvinna.
Powerwalk i omgivningarna.
Le Grand Finale- lekparksbesök för hela familjen.

Dagens sötaste: när jag för att underhålla Matías i köket medan jag fixade lunch frågar om vi ska sjunga och han med väldigt beslutsamma steg går iväg till vardagsrummet och kommer tillbaka med boken med Pippi Långstrump- sången.

Långhelg

Långhelgen går mot sitt slut. Imorgon är vi tillbaka på jobb och dagis igen i tre dagar innan det återigen är dags för lite extra ledigt. Anledningen till denna långhelg var att Fuengirola igår firade sitt helgon och då helgdagen inföll på en söndag så flyttas den praktiskt nog till måndagen för att man inte ska missa en ledig dag. Där har andalusierna tänkt till, för jag tror nämligen inte att det är samma bestämmelse i hela Spanien.

Det stora firandet gick dock av stapeln igår men sedan fortsätter festligheterna veckan ut. Vi åkte ner på stan för att kika på uppklädda damer och herrar i varierande ålder. Från spädbarn i liggvagn till äldre damer hade plockat fram sina volangkreationer. Fint och fascinerande att titta på. Jag kan inte låta bli att förundras, för mig som utlänning så förstår jag det ju inte. Jag vet inte vad det betyder för de människor som klär upp sig i dessa färgglada klänningar för att dansa och festa. Hur viktig är den här dagen?! Igår slog det mig att lite samma känsla måste det ju vara för någon som flyttar till Sverige från ett annat land och betraktar svenskar som firar, låt oss säga, midsommarafton. Den där speciella känslan och förväntan inför dagen, traditioner som vi inte längre vet varför vi följer utan det är bara självklart att det ska vara så. Ett år får jag nog prova på att klä upp mig jag med och delta mer än bara som åskådare.

15 månader

Matías har ju hunnit bli 15 månader nu och det är full fart precis som det ska vara antar jag. Det mesta ska undersökas, kablar och fortsatt fjärrkontrollen är mycket intressant men bollar i alla storlekar går bra också. Annars kan han också sysselsätta sig med att plocka ur alla plastburkar ur nedersta kökslådan och han har nyligen upptäckt tvättmaskinen och där har jag hittat både plastlock och hela tvättmedelsflaskan instoppade. Åka vagn som han alltid gillat är inte lika kul längre, helst vill han gå själv och gärna köra vagnen själv också. Yoghurt kan han också äta alldeles själv. Han klättrar upp i soffan, på sittpuffar, på högtalare, kartonger och annat som är "lagom" höjd enligt honom.
Pratet har inte kommit igång än men han hänger ändå med så mycket mer i vad som händer runt omkring. I söndags när jag höll på att göra mig oordning för att åka iväg så kom han plötsligt och bar på sin ryggsäck och skulle ge den till mig så att den säkert skulle komma med.