Gott Nytt År

Gott nytt år!
Tack för alla fina stunder 2011, nu ser vi fram emot ett härligt 2012.

6 månader

30 december, årets näst sista dag, och dagen då Matías blir hela 6 månader gammal. 6 månader som gått otroligt fort. Jämför jag med hur lång våren kändes så är det en otrolig skillnad. Men det är klart då gick vi och väntade och längtade och nu finns han här hos oss, vår fina lille kille.

6 månader gammal sträcker sig Matías efter och får tag i saker han vill ha för att sedan stoppa dem i munnen, allt ska provsmakas och det mesta är gott att tugga på. Fruktpureéerna och smakportionen med potatis som han fick första gången idag är dock inte riktigt lika intressanta. Han sitter gärna i sin tripptrapp-stol och sitter eller står i knät på oss men faller framåt om vi försöker sätta honom själv. Att snurra från rygg till mage är han inte alls intresserad av längre. Han har kommit på att han kan skrika eller låta ganska högt och liksom göra gurglande ljud. Och om han får syn på sig själv i spegeln blir han så här glad

Förkylningstider

Julhelgen tillbringade vi här hemma. På julafton kom Matías farmor och farfar och vi delade ut julklappar och åt god middag. Men lite konstigt kändes det att inte vara hemma i Valbo och med min familj. Och sen envisades de med att säga att det var de tre vise männen och inte jultomten som hade kommit med julklapparna. Om vi nu delar ut julklapparna på julafton måste det väl vara tomten som kommit med dem och inte de tre magiska kungarna som kommer med julklappar till de spanska barnen på natten mellan den 5 och 6 januari. Tur att inte Matías förstår så mycket av det här med julklappar än och vem som kommer med dem för då hade vi haft svårt att hålla oss till samma version. Fina böcker och badleksaker låg i lillemans paket och jag är nöjd med min röda, fina elvisp, vem det nu än var som kom med den ;)

Så efter en lugn och skön julhelg har vardagen så smått dragit igång igen, åtminstone några dagar, för på fredag stänger dagis igen så jag och Matías ska vara lediga. Det blir ytterligare en långhelg då första januari infaller på en söndag och är röd dag så flyttas den automatiskt till måndagen så att vi inte ska "missa" en ledig dag. Likadant var det den här veckan med juldagen så för en gångs skull blev även annandagen helgdag vilket annars är vanlig arbetsdag här. Och riktig vardag har vi inte de här dagarna heller för vi har jultider på jobbet och arbetar bara helgdag. Skönt! Men det blir väl desto svårare att sätta igång med hela veckor och heltid sen efter trettonhelgen. Matías som var hemma och var sjuk flera dagar förra veckan tycker det är lite jobbigt att vara tillbaka på dagis igen. Typiskt, precis när han hade vant sig och verkade trivas. Han är fortfarande snorig och har hosta, på juldagen fick vi åka iväg till sjukhuset för att få hostmedicin då han hostat väldigt mycket på natten. Dessutom har bacillerna nu även flyttat över på mig så nu snorar vi ikapp här hemma. Den enda som är frisk är Fran men han var lite hängig julafton och juldagen så det går runt runt.

Idag på eftermiddagen har vi iallfall varit iväg till Ikea för att köpa lite smått och gott, som vanligt hittade vi inte riktigt det vi skulle ha men däremot lite andra småsaker. Är det inte alltid så när man åker till Ikea?! Nej. nu är det hög tid för middag och sen blir det tidigt i säng om jag inte ska somna på soffan ikväll igen.

God Jul

En riktigt God Jul önskar vi er.

Vi har faktiskt vaknat upp till lite vitt utanför fönstren här. Det är dock inte snö utan dimma som har rullat in nerifrån havet. Får se om vi tar en promenad efter julgröten och innan farmor och farfar kommer framåt eftermiddagen. Lite svensk jullunch med inlagd sill enligt morfars recpet, hemgjord paté och köttbullar ska vi också hinna med.

Julledigt

Idag har Matías och jag tagit julledigt, dagis håller stängt idag, men lilleman hade nog ändå fått stanna hemma pga av förkylning. Han har varit hemma sedan i tisdags med feber, snuva och hosta men nu har iallafall febern gett med sig. Vi har fått pussla lite för att kunna stanna hemma med honom, det här med VAB är inget spanjorerna upptäckt ännu. Fran var ledig tisdag och onsdag så då var det ju inga problem, igår var jag hemma på förmiddagen och så byttes vi av vid lunch när Fran vaknat efter nattjobb och idag hade jag ju tagit ledigt, så allt går bara man vill.

Dagis har annars börjat gå bättre och nu verkar det som att Matías börjar trivas där vilket är skönt. Jag började jobba förra måndagen och det har gått över förväntan och känts riktigt bra och roligt. Första dagen trodde jag att jag skulle behövs gå dit med gråten i halsen men så kändes det inte alls, långt ifrån. Jag är väldigt glad att jag har ett jobb som jag trivs med annars skulle det vara tungt. Men det är klart jag längtar hem lite när jag får bilder som denna nedan skickade till mig:

Besök och 30-årsfirande

Samma dag som jag fyllde 30 (!) kom mamma och pappa på besök, så födelsedagen firades med lunch nere i Fuengirola, inomhus dock på grund av regnet, och sen blev det kaffe och tårta här hemma. Ett ganska lugnt firande med andra ord, men mysigt. Det var längesen jag kunde bjuda mamma och pappa på kaffe och tårta på min födelsedag.
Igår åkte de tillbaka hem till Sverige igen, tankade med solljus och barnbarnsmys. Utöver det har veckan bjudit på promenader längs stranden, loppmarknad, lite shopping, galopp, några slag på golfranchen och surfning bland annat.

Kanske har blogguppehållet också undermedvetet berott på att jag nu måste ändra min ålder här i högerspalten. Nej, jag har inte tid att åldersnoja nu, ska krypa ner bland alldeles sprillans nya sängkläder för imorgon börjar en ny vardag.

30 november

Sista november idag och Matías blir 5 månader. Fortfarande så liten men ändå så mycket större än den lille nyfödde krabaten som såg dagens ljus den sista juni i år. Nyfiken i en strut är han, vattenglas är spännande och det är väldigt svårt att koncentrera sig på att äta om mamma samtidigt sitter och pratar med någon annan. Idag fick han prova att dricka mjölk i nappflaska och slukade den nästan utan vidare. Banan däremot smakar och känns konstigt i munnen. Då är det bättre att suga på nappen, tugga på bitleksaken, mammas eller pappas finger, sina egna händer eller varför inte fötter. Ligga på magen kan man göra korta stunder innan det blir tråkigt, men att snurra från rygg till mage själv som han var väldigt duktig på när vi var i Sverige är inte så intressant längre. Att sitta själv blir nog nästa steg men vi är inte riktigt där än, men det går bra att sitta med i tripp trapp-stolen vid bordet när vi äter lunch. För att sova ska han ha mormor och morfars nalle över sig men kan då somna själv i sin egen säng, dock har det tagit drygt en vecka med en del gråt och skrik att få till det.
Dagis är fortfarande ingen höjdare men vi kämpar vidare och det går bättre, och bäst går det när de är ute på dagisgården, då är han ganska nöjd, sitter och tittar på träden och de äldre barnen ett tag och somnar sen oftast en liten stund i vagnen innan jag kommer och hämtar upp honom.

Packningstips

Eller kanske snarare ett tips vid uppackning. Om man för att spara plats i resväskan stoppar tre par barnstrumpor i en pipmugg så är det bra att plocka ur dem ur pipmuggen samtidigt som man packar upp resväskan. Annars blir strumporna lätt liggande ( i pipmuggen) i ett av köksskåpen i låt säga en och en halv månad.

Första advent utan glögg

Adventsljusstakarna är på plats sen igår kväll och första ljuset har tänts men glöggen som jag inhandlade för någon vecka sedan och längtat efter att smaka på hela dagen har tyvärr inte hunnits med. Jag får spara den till nästa söndag då vi även kommer att ha Matías mormor och morfar här på besök.

I motsats till igår då vi hade en riktig hemmadag pga en snorig och febrig liten krabat, jag antar att det var oundvikligt efter en vecka på dagis, så har vi idag varit ute nästan hela dagen. I förmiddags var Matías och jag ner och åt frukost med Agneta som var här och hälsade på från Madrid. Vi hann med en kort promenad innan de skulle sätta sig i bilen och köra uppåt. Sedan hann vi inte vara hemma mycket mer än en timme, under vilken en av granntjejerna kom upp och hälsade på för hon hade blivit utelåst så jag fick väcka Fran som klättrade in på deras terrass och öppna åt henne. Efter detta äventyr åkte vi iväg till Benahavis, bortanför Marbella, för att äta lunch tillsammans med några kompisar från Malaga. Mätta och trötta efter lunchen kändes det lagom att åka hem hit allihopa för lite kaffe.

Nu är det sovdags för mig, lilleman sover sedan några timmar tillbaka och Fran ska precis åka till jobbet. Imorgon är det dags för dagis igen, få se vad Matías tycker om det. Det var bara första dagen som det gick så bra, sedan har han inte alls tyckt det varit nåt roligt alls att vara där. Men nya tag imorgon!

Inskolning

Idag har Matías varit på dagis i en och en halv timme för att i lugn och ro hinna skolas in innan jag börjar jobba om tre veckor. Jag vet att det heter förskola nu i Sverige men här tänker jag fortsätta kalla det dagis, förskolan kan man nog säga att de börjar när de är tre år. Iallafall så gick det väldigt bra för att vara första dagen, enligt vad hans fröken skev i dagboken så hade han bajsat så hon fick byta kläder på honom och bara gråtit precis innan han somnade på förmiddagsvilan. Så hon tyckte det var en bra första dag. Och ja, jag fick lämna honom där på en gång, här är inte föräldrarna med ens första dagen. Så med en klump i halsen fick jag gå därifrån och blev tvungen att trösta mig med att köpa ett par nya, lite för dyra stövlar.

Så här såg lilleman ut imorse innan vi åkte iväg, ekiperad i dagisuniformen, jo, alla barn på dagiset har lika joggingdress på sig. Detta trots att det är ett kommunalt dagis. Vad jag tycker om det? Inte så mycket faktiskt. Blir väl mycket tvätt för att alltid ha ett rent set men samtidigt behöver vi inte fundera på vas vi ska klä på honom på morgonen. Men det måste vara ännu svårare för personalen att skilja på barnen, speciellt bebisarna.

Hejdå morbror Martin

Idag har morbror Martin åkt hem till Sverige efter att ha bott här hos oss under lite drygt sex månader. Det var det nog ingen av oss som trodde när han först kom i början på maj. Men det borde iallafall väga upp för att vi när vi sågs julen 2010 hemma i Valbo inte hade träffat varandra på över tre år.
Vi kommer sakna dig morbror Martin, tänk att du bott här under hela Matías liv.

Efter att jag och Matías skjutsat morbror till flygplatsen så åkte vi hem och städade lite. Men helt utan släkt blev vi inte, istället kom Matías farfar och hälsade på och senare åt vi god lunch i Torremolinos med hans farbror Antonio. Efter en promenad i härlig höstsol somnade både jag och Matías i bilen på vägen hem.

Tyst

Alldeles tyst är det här hemma, bara diskmaskinen som mullrar lite ute i köket. Det är inte så ofta nu för tiden. Matías sover och Fran och morbror Martin har åkt till stranden för att surfa.

Jag kan väl passa på att sammanfatta veckan som gått då. Den har bjudit på lite allt möjligt bl.a. fix med ytterligare papper för dagisplatsansökan, tandläkarbesök, IKEA- besök, en runda på Fuengirolas erotiska tapas-festival, strandpromenad och fika med Elin och lilla Emma samt kanelbullsfika på jobbet.

Igår, lördag, fick jag och Matías sällskap av en granntjej och hennes son som är några månader äldre än Matías när vi var ut på vår förmiddagspromenad. Konstigt att man helt plötsligt kan ha så mycket gemensamt med någon som jag bara har hejat på och kanske bytt några ord med när vi stött på varandra i trappan. Samtalsämnena kretsade ju såklart om småkillarna och jag passade på att fråga om mat, välling och sånt som det snart är dags att introducera för . Och lite inspirerad blev jag nog för när vi kom hem och jag tog en banan fick lilleman smaka lite på en sked. Det verkade inte smaka allt för illa av ansiktsutrycket att döma men bra konstigt tyckte han nog att det var.

Sprutor igen

Idag har Matías varit på 4-månaderskontroll hos barnläkaren och även fått två vaccinationssprutor, en i varje ben. Allt såg bra ut på kontrollen, han följer sin kurva som det heter och väger nu 7,5 kg och är 67 cm lång. Sprutorna gick bra den här gången också, lite skrik just när det stack till men så fort vi tar upp honom så är det bra igen. Men nu på kvällen kändes han lite varm och såg lite hängig ut och hade faktiskt lite feber när vi tog tempen, stackars liten. Hoppas han sover bra inatt nu efter lite mat och alvedon.

En onsdag och torsdag i november

Igår åkte hela familjen inklusive morbror Martin in till Malaga för att gå en liten sväng, äta lunch och hämta Frans bil som han lämnade där i måndags. Det blev även premiärturen för Matías i vagnens sittdel och han verkade gilla det. Kanske i tidigaste laget men det verkade vara roligare att kunna följa med lite mer i vad som händer runt omkring än att bara ligga och titta upp i himlen. Och han somnade gott i den också så det tar vi som ett bra betyg.

Idag har det regnat från och till under dagen och nu blåser det så att det skallrar i de neddragna persiennerna. Törs man kanske hoppas på att hösten äntligen är här nu? Inte för att jag gillar så mycket att det regnar men lite mer höstlika temperaturer tycker jag vore på sin plats nu.

I förmiddags var Matías och jag ner till Svenska kyrkan på babycafé. Det var lite småtrevligt, inte så många barn där, men några för Matías att titta på medan de lekte och sen så var det en kort sångstund som han inte var så intresserad att delta i förutom när det var dags att sjunga "Prästens lilla kråka ", den var kul! Får se om vi tar oss dit någon mer gång innan jag börjar jobba, för det börjar ju faktiskt dra ihop sig nu, bara lite drygt en månad kvar. Väldigt blandade känslor inför det men mer om det en annan gång.

Första november

Första november är alla helgons dag här i Spanien och därmed röd dag. Nu gör det ju ingen större skillnad för oss just nu om det är helgdag eller inte då vi är lediga alla dagar men på något sätt känns det ändå lite annorlunda när det är helg. Och idag har vi verkligen tagit det lugnt hemma och bara varit iväg på en kortare promenad här i krokarna.

Trots ledigheten, min mammaledighet tog förresten slut samma vecka som vi kom hem från Sverige och nu är det min semester jag tar ut, så gjorde jag ett litet jobbinhopp i fredags. Och inte vad som helst utan jag och en kollega deltog i ett seminarium och svarade på frågor om fastighetsmarknaden inför en publik på ca 50 pers. Så det var lite nervöst men kändes ändå bra, så jag hoppas att det lät vettigt också.

Igår var Matías och jag ute och gjorde ärenden på förmiddagen, bl a lämnade in papper till vår dagisplatsansökan, och på eftermiddagen hade vi en dejt med Elin, Elle och småkillarna i Torremolinos.

Fyra månader

Idag för fyra månader sedan fick vi äntligen träffa vår lille Matías. Ja, vad ska jag säga om den här tiden som gått sedan dess. När jag publicerade nyheten på Facebook fick jag en kommentar som löd "Ååå härliga spännande jobbiga o magiska tid" och det tycker jag nog beskriver just de här första månaderna ganska bra.

Nu har månadsbarnet precis somnat i min famn lite tidigare än vanligt kanske mycket beroende på att klockan vreds tillbaka inatt. Ändå fick jag Matías att sova till klockan nio idag, gammal tid alltså. Han vaknade först strax före åtta som är ungefär den tid han brukar vakna nu, men då var ju klockan inte ens sju ny tid så det tyckte iallafall mamman kändes lite väl tidigt.

Fyra månader gammal så är Matías för det allra mesta en glad, vaken kille som blir mer o mer nyfiken på världen. Det mesta som han blir intresserad av och får tag på ska direkt in i munnen, ett eller gärna flera fingrar samtidigt är också gott att "tugga" på. Han "pratar" också en massa och vill gärna ha vår uppmärksamhet. Håller man i honom sitter han rakt upp och om inte allt för länge måste vi nog byta till sittdelen på vagnen, om inte annat så för att liggdelen snart är för kort.

Bröllop

I helgen var vi iväg på bröllop i Cordoba när Frans kusin gifte sig. Fast ska jag vara ärlig så hoppade vi faktiskt över ceremonin i kyrkan och gick direkt till festen istället. Vi skyllde på Matías att han ändå inte skulle kunna vara med inne i kyrkan så en av oss skulle få vänta med honom utanför. Lite synd dock att missa kyrkodelen, det är ju oftast den som är finast känslomässigt, speciellt här i Spanien där det under middagen inte hålls några tal, annars brukar jag alltid kunna fälla en tår då, speciellt när brudens pappa håller tal. På detta bröllop rockade istället brudens pappa, en polack som dagen till ära hade spanska flaggan på manschettknapparna, loss på dansgolvet och skrämde nära på slag på den spanska dam han dansade med. Hon flög runt som en vante och såg ut som att hon inte visste om hon skulle skratta eller gråta.
När musiken höjdes några snäpp tackade Matías och jag för oss och gick tvärs över gatan där vi hade rum för natten.
På söndagen hann vi även med att se lite av Cordoba tillsammans med Frans familj innan det var dags att köra hemåt.

Strandpremiär

Idag, 20 oktober, var det strandpremiär för Matías och faktiskt för mig med vad det gäller strandsäsongen 2011. Vi höll oss i skuggan under parasollen och det var alldeles lagom varmt. Lilleman verkade inte alltför imponerad för han sov mesta delen av tiden, kanske var det ljudet av vågorna som hjälpte till att söva honom.

I förmiddags var vi också på läkarkontroll då läkaren ville se att Matías blivit starkare i nacken. Han har ju tränat lite nu under tiden hemma hos mormor och morfar och det hade gett resultat så han fick godkänt! Nu fick han inte visa upp det just idag men faktiskt så kan han själv rulla runt från ryggläge till att ligga på magen. Väl där tar han sig dock ingenstans så då blir det lite gnäll, ibland till och med ett riktigt raseriutbrott för att det inte går som han vill. I det stora hela så har Matías utvecklats mycket de senaste veckorna och är nu mycket mera vaken och nyfiken på både leksaker och självklart allt spännande som inte riktigt lämpar sig för lek. Det mesta vill han ha in i munnen även om han ofta missar och då istället får in handen, men det är gott det med. Han sitter nu gärna upp i knät och ser sig omkring och börjar även upptäcka sina fötter. Det går också att få honom att skratta högt om man kittlar honom uppe vid halsen eller busar lite med honom och det är ju såklart ett väldigt härligt ljud. Otroligt häftigt det här med att få följa utvecklingen.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen. Vi åker från hem till hem. För hem åker vi ju åt båda håll. Men nu är vi alltså hemma i Mijas Costa, Spanien igen. Flygresan gick jättebra. Jag ska erkänna att jag var lite nervös dagarna innan för hur det skulle gå när jag och Matías skulle flyga själva för första gången men det gick hur bra som helst. Han fick mat två gånger, sov nästan två timmar och resten av tiden satt han vaken i mitt knä och charmade medpassagerarna med sitt leende.
Nu är det dock en liten gnällspik vi har här hemma, kanske sviterna av vaccinationssprutan han fick igår eller så är det bara trötthet nu så här på kvällen. Igår var vi också och hälsade på på jobbet för att hinna träffa min chef innan hon åkte tillbaka till USA. Idag har vi varit ute på promenad runt i Fuengirola. Jag gjorde två halvhjärtade försök att hitta en klänning till bröllopet vi ska på på lördag men utan att lyckas. Men det är ju två dagar kvar så jag hinner väl än....
Vi har iallafall haft det SÅ bra hemma (hemma i Valbo, Sverige alltså) de här tre veckorna. Det har blivit många promenader, fika, lunch och middagar i trevligt sällskap, ett par golfrundor m.m. Och det att ha fått god mat serverad och tvätten tvättad hemma hos mamma och pappa har varit så skönt. Apropå det är det nog dags att se över vad vi har att äta till middag, för nu ställer vi om till de spanska vanorna igen med sena middagar.

3-månadersfirande

Vår lille skrutt blir hela 3 månader idag och det har självklart firats med tårta, det gäller ju att passa på nu när vi är hemma och hälsar på hos mormor och morfar. Månadsbarnet missade dock tårtstunden eftersom han precis då hade lite ont i magen och bara grinade, iallafall så tro vi att det var magont, det är ju inte alltid så lätt att veta. Annars är han ju för det mesta en glad liten kille. De första dagarna här i Sverige var det dock mycket nytt så då var han också lite kinkig men börjar nu finna sig till rätta. Han börjar också att intressera sig mer och mer för leksaker och andra spännande föremål och då försöka att få tag på dem med handen, vilket inte alltid lyckas och då kan man bli lite irriterad för det också.

Flygresan hem gick jättebra, Matias sov hela tiden förutom två korta stunder precis före start och landning då det var lite ledset, men det botades snabbt med att han fick amma. Bästa sättet att få både honom och oss lugna, för att inte tala om alla medpassagerare som slapp lyssna till allt för mycket bebisskrik. Tidigt imorgon flyger Fran tillbaka till Spanien medan vi stannar två veckor till. Jag antar att det är för mycket att hoppas att sommarvärmen vi haft idag håller i sig så det får nog bli mössa på igen.

Mys i soffan

Hösten gör officiellt sitt intåg idag och det märks på temperaturen som sjunkit till bara 22 grader mot 27 igår. Det är dessutom molnigt så jag tror det blir långärmat på Matias när vi ska iväg om en stund på fika- dejt och lite shopping innan Sverige. Just nu myser vi i soffan eftersom lilleman helt plötsligt blev trött o lite gnällig och sen somnade på mig.

Hemma

Matías och pappa på upptäcksfärd i Segovia. 

Igår kom vi hem igen efter en vecka på vift. Vi har verkligen haft det superbra och är så nöjda över att vi bestämde oss för att åka iväg. Vi tvekade länge då vi inte visste vad Matías skulle tycka om att åka så mycket bil och inte vara hemma där han känner igen sig och kanske har hunnit få någon form av rutin. Men det har gått hur bra som helst, bilåkandet är som sagt inga problem, det räcker med att sätta fast honom i sin bilstol och starta bilen så sover han inom några minuter och fram till att vi stannar bilen igen. Vagnen är också en favorit i vilken han gärna ligger, för det mesta sover han även där men ibland är det mysigt att bara ligga och titta. Mobilen eller vad man kallar det, som hänger på vagnen med små mjuka fåglar i olika färger och som fram tills för några dagar sedan varit helt ointressant har han nu börjat boxa lite på med händerna och i lördags skrattade vi högt åt honom för det såg så roligt ut när han även kom på att han kunde sparka på den med fötterna.

Förutom Toledo och Segovia, två jättefina städer där Segovia nog ändå blev favoriten har vi även varit några dagar i Madrid och Granada. I Madrid gjorde vi en utflykt till Valle de los Caídos (de stupades dal) ett stort minnesmonument och basilika som Francisco Franco lät bygga bl.a. med hjälp av politiska fångar. Här ligger nu diktatorn själv och en av hans generaler begravda tillsammans med stupade soldater från de båda stridande grupperna i det spanska inbördeskriget. Det råder nu delade meningar om monumentet ska få finnas kvar. Det finns nämligen en spansk lag som dikterar att alla statyer och andra minnesmärken över Franco ska tas bort, vilket har skett nästan överallt annars i Spanien och Valle de los Caídos är nu ett av de få som finns kvar. Förutom den kulturhistoriska utflykten har vi träffat några av Frans släktingar; kusiner, moster och morbror för att visa upp Matías. I Granada var det också familjen som stod i fokus då vi hälsade på Frans föräldrar.

Idag har Fran och Matías fått klara sig själva några timmar då jag var hos frisören. De var ute på promenad och fikade med bror/farbror Antonio. Men ca 20 minuter innan jag var klar var Matías så hungrig att de fick komma till frisörsalongen för att han skulle få lite mat. Min frisör var snäll och tog en annan kund emellan och lät mig amma innan hon fixade iordning mig. Allt går, man får bara göra det lite annorlunda än innan det fanns en liten bebis att ta hänsyn till.

Segovia

Nu har vi kommit till Segovia efter två nätter i Madrid. Frans syster och barnen bestämde sig för att följa med på en liten mimisemester. Vi checkade in på hotellrummet kl två och gick sedan genast ut för att äta lunch. Sedan blev det sightseeing för att se katedralen, ett gammalt fort och mysiga små gator i gamla stan. Segovia är mest känd för sin 2000 år gamla akvedukt som vi har turen att se från vårt hotellrum.

Toledo

Första anhalten på vår bilsemester är Toledo. Vi kom fram igår eftermiddag efter ca fem timmar i bil av vilka Matias sov alla fem! Vi gjorde ett lunchstopp men mest för att vi var hungriga, lilleman sov så lugnt i sin bilstol. Efter att ha checkat in på hotellet så tog vi en låång promenad längs med Tajo-floden som omringar staden som en naturlig vallgrav. Idag blir det mera sightseeing inne i stadskärnan innan vi på eftermiddagen åker vidare till Madrid.

Vår stora lilla groda

I förrgår var det dags för 2-månadersbesöket hos barnläkaren. Det råder ingen tvekan om att Matías är en stor kille, för sin ålder, det får vi höra var och varannan dag nu. I onsdags mätte han 63 cm lång och vägde 6,5 kilo. Vår lilla groda! Barnläkaren undersökte länge och väl höfterna och ljumskarna också eftersom han just gärna ligger med benen i grodposition. Men det var ingenting som såg onormalt ut. Bara en stor kille som är lite lat och inte vill sträcka ut benen riktigt än. Han är heller inte så stark i nacken så nu blir det mer nackträning och så får vi komma tillbaka när vi varit i Sverige för att kolla om han blivit något starkare.

Idag har vi varit nere på ett litet fikabesök på mitt jobb för att träffa arbetskamraterna. Dock "fuskade" jag idag och köpte fika. Jag får skylla på att vi hade besök hela eftermiddagen igår. Pablo, Mawi och Luis kom och hälsade på då de var lediga. Tydligen var det helgdag inne i Málaga stad, alltså bara staden inte i hela provinsen, då dess helgon Jungfru Victoria firades. Spanjorerna och deras helgon... men många helgdagar blir det. Så torsdagen gick i ett nafs eftersom Matías och jag dessutom hade varit ute hela förmiddagen och ätit frukost och pratat ikapp med Elin och Elle. Och snipp, snapp snut så var denna veckan också slut! Trevlig helg!

Update från mobilinlägget: Morbror lyckades och fick Matías att somna, får se hur länge, för snart är det matdags igen.

Mobilblogg

Jag måste bara testa att blogga från mobilen. Morbror Martin är barnvakt, just nu försöker han övertala Matias att sova siesta för han tycker att de har lekt så mycket att han borde vara trött. Matias verkar inte riktigt hålla med.

Instängda

Häromdagen var jag på väg att skriva att hösten kommit till oss men det visade sig vara helt fel. Efter några dagar med svalare, ja nästan kallt väder, jag fick till och med låna en kofta av Frans syster för att jag frös och då var det fortfarande mitt på dagen, så har temperaturen idag stigit igen. Så efter att hela familjen varit ute på en varm promenad längs stranden på förmiddagen så har eftermiddagen spenderats instängda hemma i lägenheten med air condition på full sprut. Kanske lika bra det eftersom både mamma och bebis haft lite ont i magen.

Mer effektiva var vi i lördags, eller vi, det var väl jag som stod för det mesta av effektiviteten om jag med vi menar jag och Matías. Efter en barnvagsnpromenad med backträning här runt i våra krokar, satte jag igång att städa. Dock var inte lille herrn i huset så samarbetsvillig och ville inte sova och det var heller inte så kul att fara runt lägenheten i en sele på mammas mage medan hon dammsög och torkade golvet. Men med lite amningspauser och lekstunder så hann vi till slut klart lagom till att pappan i huset kom hem från jobbet. Lite skillnad mot för tidigare då städningen här hemma, när man väl satte igång, var gjort på ett kick. Ett annorlunda liv detta. Såg förövrigt en gravid vädertjej på teven tidigare ikväll och fick påminna mig själv om att jag sett ut precis så, och det för inte alls speciellt länge sedan och att det resulterade i den lilla varelse som nu låg bredvid mig och tittade på väderleksrapporten. Livets mirakel.

Vaccinering

Idag har Matías fått tre sprutor, två i ena benet och en i det andra. Han visade sig vara en riktigt, modig liten kille som bara skrek till lite grann precis när det stack till, men hann tystna igen innan det var dags för nästa spruta. Nu ska vi hålla koll på att benet inte blir rött och varmt eller att febern stiger till över 38 grader. Än så länge verkar han inte känna av några biverkningar förutom att han var lite kinkigare och grät här tidigare under eftermiddagen. Då var det bara mamma och pappas famn som dög och det endast om vi gick fram och tillbaka genom lägenheten. Men nu är det en glad kille som ligger bredvid mig i soffan och "pratar".

Medan jag väntade inne på hälsocentralen för att beställa ny tid för nästa vaccin som blir när vi kommer tillbaka från Sverige så var Fran iväg till apoteket och vägde Matías; 6,4 kg visade vågen på!!

2 månader (+ 1 dag)

Två månader blev vår lille Matías igår. Även om han inte ser så glad ut på det här kortet så gillar han ju att åka bil. Men för ett par dagar sedan har han lärt sig eller upptäckt att det är roligare medan bilen rör sig än om den står stilla. Så är det trafikkö eller rött ljus så kan man höra lite klagomål från baksätet.

Nu fick vi besök här av Frans syster och kusin så det blir allt för idag, på det här inlägget som jag nu försökt få till i två dagar, livet med en tvåmånadersbebis i ett nötskal antar jag.

Pass upp, nu kommer vi

Matías blir åtta veckor gammal idag och är nu en rund liten kille, även om jag till hans försvar måste säga att han på passfotot vi tog häromdagen är lite hoptryckt vilket får kinderna och hakan att se ännu lite knubbigare ut. Iallafall så är nu pass och biljetter ordnade så om precis en månad idag åker vi hem till Sverige för att hälsa på. Hela tre veckor ska jag och lilleman stanna.

De senaste dagarna har vi annars umgåtts med Frans familj och släkt, igår var vi 18 personer hemma hos oss, 9 vuxna och 9 barn, Matías inräknad och även om han var lite ledsen och grinade så var han den absolut lugnaste och tystaste av dem. Ikväll ska vi hem till en morbror på middag så vi har bara varit iväg på en promenad på förmiddagen för att hämta upp ett paket och sedan vilat här hemma. Med alla nya ljud och ansikten så blir det nästan lite väl mycket intryck för Matías och det märks att han blir trött och lite orolig av det även om han verkar tycka det är kul att se andra barn.

I tidningen

Idag tror jag att familjen ska vara med i Gefle Dagblad, iallafall ligger vi nu ute på nätet.

Just nu sover två tredjedelar av familjen (tänk att vi nu är en liten familj om tre personer) siesta i väntan på att det ska bli lite svalare så vi kan åka ner och träffa Frans syster, morbror och moster + barn som kommit till Fuengirola idag.

Morgonstund

Vår lille groda som igår blev 7 veckor gammal ligger just nu och sover i vår stora säng efter att ha fått i sig sitt frukostmål. I valet som uppstod för mig mellan att äta frukost i lugn och ro eller sova en stund extra så vann frukosten och en stund framför datorn. Men jag tror nog att vi strax ska ta oss ut på en promenad. Och även om strandpromenaden har sin tjusning så kom jag på mig själv häromdagen med att längta efter att kunna promenera i en lummig, grön park med Matías. Det får bli när vi kommer hem till Sverige i slutet på september även om det gröna på träden då antagligen bytts ut mot eldfärger.

Smile

Måndag och helgdag idag. Inte för att det spelar sådan stor roll för oss nu för tiden om det är vardag eller helgdag. Men den här måndagen har vi ändå tagit som helgdag och spenderat hemma. Jag hade lite saker jag tänkte jag skulle få gjort men vi kan väl i bästa fall säga att jag kanske kommit halvvägs på att-göra-listan, om ens det. Jaja, jag hinner väl, om inte idag så mañana...

De senaste dagarna har vi trots mitt senaste inlägg varit hyfsat morgonpigga och varit ute på förmiddagarna för frukostdejtande och promenader. Tidig kväll har vi sedan varit iväg igen på lite olika turer, bl.a. medeltidsmarknad på slottet i Fuengirola och grill/inflyttningsfest i lördags hemma hos en kompis till Fran. Det gillade Matías, han tyckte inte alls att han skulle ligga och sova i vagnen utan han skulle såklart vara i min eller Frans famn där han kunde vara med och kolla med stora ögon på vad som hände runt omkring honom. Och som vi vet blir man ofta lite sliten och trött av att vara på fest så igår tog han igen sig genom att sova halva dagen.

Lugna dagar

På grund av värmen (värmebölja med 38 grader flera dagar i rad är inte så kul när man inte kan ligga på stranden hela dagen) blir det lugna dagar här hemma. Ska man vara ute och gå promenad eller göra ärenden är det tidig förmiddag eller sen eftermiddag/kväll som gäller. Och tidiga morgnar är vi inte så bra på i det här hushållet så därför tar vi oss inte ut förrän senare på dagen. Jag är lite förvånad faktiskt att Matías sover så länge på morgonen. Jag trodde det var sex-sju som skulle bli normal tid att gå upp men inte. En gång har vi nog masat oss upp så tidigt som halv åtta men oftast är det inte förrän halv tio-tio. I och för sig så har vi ju också ganska sena kvällar här nere vid Medelhavet så det kan ju bero på det. Bara för att jag skriver det här blir det väl en tidig morgon imorgon. Men å andra sidan passar det bra då Matías och jag har en frukostdejt nere på stan.

5 veckor

Jag fuskar lite och lägger in en bild från igår eftersom lilleman idag är en riktig liten trötter som bara sover och sover. Detta trots att han sovit ännu bättre än vanligt i natt. Jag satt nyss och tittade på fotona från sjukhuset när Matías bara var några timmar gammal och trots att det inte alls är länge sen så är det svårt att komma ihåg hur liten han var. Han är ju fortfarande så liten trots att han vuxit massor sedan dess.

När lillen inte sover så tittar han med stora ögon på väldigt intressanta saker, oftast förstår vi inte alls vad det är som är så intressant eftersom han kan nöja sig med att stirra rakt in i väggen på vagnen eller in i soffans ryggstöd. Jag tror dock att det är olika skuggor och ljus han ser. Leksakerna börjar så smått bli intressanta, iallafall den lilla grå nallen på bilden som har en skallra och som Matías nu lyckats greppa tag i några gånger. Mest handlar det nog om tur att han faktiskt får tag i den och håller kvar ett tag men man ska väl börja någonstans.

Han börjar också bli lite starkare i nacken och både Fran och jag har märkt att när vi lyfter upp och bär honom så klamrar han sig fast mer med hjälp av armarna, nästan så att man tror att man ska få en kram ;).

Senaste veckan nu har vi haft besök av Josefine som gullat massor med Matías varvat med yatzy-spel med mamman ute på terrassen och några promenader.

4 veckor gammal

Matías blir hela 4 veckor gammal idag. Därmed var det dags för ett rutinbesök hos barnläkaren igen. Och vår lille kille blir större och större. Idag mätte han 57 cm och vägde 4700 g. Inte undra på att han känns tyngre när man lyfter upp honom. Barnläkarens omdöme var att han är stor men lite lat/svag. Han har inte så mycket styrsel eller styrka i nacken än så vi fick rådet att ibland lägga honom på mage och samtidigt spela musik eller ha andra ljud i närheten som han kan bli intresserad av och på så vis försöka röra sig lite mer.

Efter läkarbesöket tar vi det nu lugnt hemma, i tryggt förvar från den värsta värmen utomhus. Jag ska svänga ihop en kaka som jag kan ta med till jobbet imorgon då vi ska dit och hälsa på innan folk sticker iväg på semester.

Dagarna

En vaken Matías idag på förmiddagen. Just nu har han kinderna fulla med små röda prickar, något som tydligen ska vara helt normalt och bero på amningen eller att immunförsvaret aktiveras.

Dagarna fortsätter att svischa förbi. Det spelar ingen större roll om vi åker iväg och gör något eller om vi bara är hemma en hel dag, plötsligt är det sen eftermiddag igen och hela dagen har gått. Matías kör lite varannan dag schema, varannan dag är han vaken mycket och varannan dag sover han mycket. Att vara vaken och upptäcka världen två dagar i rad verkar vara för mycket för lilleman. Dock sover han ungefär lika bra varje natt, vaknar bara för att äta några gånger men somnar sedan om igen. Inatt behövdes det dock lite vaggande i mammans armar i vardagsrummet för att han skulle somna om.

Nu ska vi alldeles strax åka iväg och ta en liten promenad och samtidigt passa på att hyra en film. Jag räknar inte med att vi ska få se den helt ostört men det går ju faktiskt att trycka på paus om bebis behöver bytas eller passas upp på.

Förmiddagsvila

På nya äventyr

Den här veckan har vi varit ute på nya äventyr. I måndags träffade vi först Matías barnläkare för första gången. Vi var ju nyfikna på hur mycket lilleman hade vuxit och det visade sig att han blivit hela tre centimeter längre sedan han föddes, han är nu 55 cm lång och väger 4230 gram. Inte kosntigt att vi tyckt att han känts större. Som ni ser på bilden ovan växer även håret och börjar bli långt där bak i nacken.

Efter läkarbesöket tog jag och Matías bilen själva för första gången för att åka hem till Elle och äta lunch. Som tur är tror jag Matías gillar att åka bil och han satt tyst och lugn under hela den kvart det tog mig att köra. Så nu klarar vi även det!

Igår, tisdag, var det dags igen när vi körde hem till Elin och hennes lilla Emma som är ganska precis 2 veckor äldre än Matías och även hon svensk-spansk. Det var kul att prata med Elin och jämföra lite erfarenheter från förlossningen och de första veckorna i mammalivet. De små liven tog dock inte så stor notis om varandra. De låg i varsin famn och utstötte olika läten, men vem vet, kanske kommunicerade de ändå med varandra, bara att vi inte kunde förstå.

Dagens utflykt går till Málaga i eftermiddag där vi ska träffa Josefine som just nu är här och pluggar spanska. Det ska bli kul!

Vårt nya liv

Matías, 15 dagar gammal, 15 juli 2011.

Ytterligare en vecka i vårt nya liv har flugit förbi. Lille Matías växer, det känns som att han blivit både längre och lite rundare. Han är vaken mer och mer och verkar för det mesta ganska nöjd med tillvaron. Han gråter mest bara när det är dags för mat eller om det kniper lite i magen. Vagnen verkar han gilla och likså nappen som vi introducerade häromdagen då han lite för ofta bara ville ligga och snutta på bröstet istället för att äta ordentligt.

Men visst är det ett helt nytt liv som börjat för oss alla i familjen. Vi bestämmer inte längre själva över tiden och när vi ska göra vad. Är det dags att byta blöja eller äta mat så är det bara att avbryta det man håller på med och fixa det. Ibland, om jag ska vara ärlig, känns det lite jobbigt, men jag skulle samtidigt inte byta det för något i världen. Nu är han ju här, vår lille son, som vi längtat efter och väntat på under nio månader.

Den senaste veckan har vi haft besök av mormor och morfar från Sverige. Matías har burits runt på av en mormor med världens tålamod och legat lugnt i morfars famn ute på terrassen. Igår, fredag, var vi in till svenska konsulatet i Málaga för att ordna med inskrivningen i Sverige. Det gick väldigt smärtfritt och Matías sov sig igenom nästan hela utflykten med undantag för en matpaus på en uteservering under ett skuggande parasoll. Inte ens värmen, igår var det runt 30 grader, verkar påverka honom, men vi försöker att inte vara ute på eftermiddagarna när det är som allra varmast.

I torsdags förstod jag också att det här med mammaledighet är något helt fantastiskt, även om det här i Spanien kunde vara betydligt fler dagar. Men tänk ändå att kunna åka ner till strandpromenaden en helt vanlig vardagförmiddag och med en sovande bebis i vagnen ta en riktig långpromenad längs ett glittrande Medelhav som bjuder på en svalkande bris, precis lagom för att det inte ska bli alldeles för hett. Då är livet härligt!

En vecka

Tänk att det redan gått en vecka sedan Matías kom till oss. Jag tror det måste vara den veckan som gått absolut fortast någonsin under mitt liv. För en vecka sedan vid den här tiden låg jag i en sjukhussäng inne på en förlossningssal med ett alldeles nyfött litet knyte vid min sida som några minuter tidigare även hade fått bekanta sig med sin fina pappa. Det är faktiskt så att jag blir rörd när jag tänker tillbaka på det nu. Just då kommer jag inte ihåg riktigt vad jag tänkte. Lycka såklart men även en känsla av att vad gör vi nu med den lilla människa. Men som sagt, en vecka har redan gått och vi verkar trivas ganska bra ihop. Dag för dag lär vi känna varandra mer och mer. Mest så har vi myst här hemma men vi har även hunnit vara till barnmorskan för provtagning och kontroll, visat upp vår lille skatt på mitt jobb och sist men absolut inte minst skrivit in Matías i folkbokföringsregistret så nu har Spanien fått en ny liten invånare. Det kändes faktiskt lite speciellt att fylla i alla papper med namn och efternamn, helt plötsligt blev han en egen liten person. Lite längre fram ska vi även åka in till konsulatet i Málaga för att skriva in honom även i Sverige.

Vi har även hunnit med besök från Frans familj och vänner till oss båda som velat bekanta sig med Matías. Imorgon får vi långväga besök när mormor och morfar kommer ner från Sverige. Det blir spännande att se vad de säger när de får se sitt första barnbarn in real life.

Nu är han här!

Så kom han till slut ut vår lille Matías Antonio. Torsdagen den 30 juni 2011, kl 18.53 föddes vår skatt. 3600 gram tung och 52 cm lång är han såklart världens finaste lille pojke i våra ögon.

Vi är omtumlade, trötta men väldigt lyckliga och tacksamma för att allt har gått bra.