Hemma

Matías och pappa på upptäcksfärd i Segovia. 

Igår kom vi hem igen efter en vecka på vift. Vi har verkligen haft det superbra och är så nöjda över att vi bestämde oss för att åka iväg. Vi tvekade länge då vi inte visste vad Matías skulle tycka om att åka så mycket bil och inte vara hemma där han känner igen sig och kanske har hunnit få någon form av rutin. Men det har gått hur bra som helst, bilåkandet är som sagt inga problem, det räcker med att sätta fast honom i sin bilstol och starta bilen så sover han inom några minuter och fram till att vi stannar bilen igen. Vagnen är också en favorit i vilken han gärna ligger, för det mesta sover han även där men ibland är det mysigt att bara ligga och titta. Mobilen eller vad man kallar det, som hänger på vagnen med små mjuka fåglar i olika färger och som fram tills för några dagar sedan varit helt ointressant har han nu börjat boxa lite på med händerna och i lördags skrattade vi högt åt honom för det såg så roligt ut när han även kom på att han kunde sparka på den med fötterna.

Förutom Toledo och Segovia, två jättefina städer där Segovia nog ändå blev favoriten har vi även varit några dagar i Madrid och Granada. I Madrid gjorde vi en utflykt till Valle de los Caídos (de stupades dal) ett stort minnesmonument och basilika som Francisco Franco lät bygga bl.a. med hjälp av politiska fångar. Här ligger nu diktatorn själv och en av hans generaler begravda tillsammans med stupade soldater från de båda stridande grupperna i det spanska inbördeskriget. Det råder nu delade meningar om monumentet ska få finnas kvar. Det finns nämligen en spansk lag som dikterar att alla statyer och andra minnesmärken över Franco ska tas bort, vilket har skett nästan överallt annars i Spanien och Valle de los Caídos är nu ett av de få som finns kvar. Förutom den kulturhistoriska utflykten har vi träffat några av Frans släktingar; kusiner, moster och morbror för att visa upp Matías. I Granada var det också familjen som stod i fokus då vi hälsade på Frans föräldrar.

Idag har Fran och Matías fått klara sig själva några timmar då jag var hos frisören. De var ute på promenad och fikade med bror/farbror Antonio. Men ca 20 minuter innan jag var klar var Matías så hungrig att de fick komma till frisörsalongen för att han skulle få lite mat. Min frisör var snäll och tog en annan kund emellan och lät mig amma innan hon fixade iordning mig. Allt går, man får bara göra det lite annorlunda än innan det fanns en liten bebis att ta hänsyn till.