24 maj

1 månad kvar idag!! Jag är alltså gravid nu i nionde månaden, en dag jag aldrig trodde skulle komma. Spännande, roligt, nervöst. Det är känslorna som byter av varandra just nu när nedräkningen har börjat på allvar, men jag kan inte komma ifrån att det fortfarande känns så overkligt. I helgen tror jag att vi får sätta lite fart här hemma för att få allt iordning. Men det är så svårt när jag knappt vet vad vi behöver få ordning på egentligen. Men det kanske är bra att ha lite blöjor hemma till exempel och säkert tusen saker till som jag kommer på om jag bara sätter mig ner och försöker skriva en lista.

Dagen idag började med barnmorskebesök där jag i vanlig ordning vägdes, blodtrycket mättes och lillens hjärtljud lyssnades på. Enligt våge, som jag väl ändå måste lita på, så hade jag gått upp ytterligare 4 kg sen sist, det trodde jag verkligen inte. Men jag fick inget skäll för det utan det var bara normalt att vikten sticker iväg under de sista månaderna. Blodtrycket var bra även om de blev förvånade att det var så lågt. Och det viktigaste, lillens hjärtljud lät precis som de skulle.

Paella

Idag har vi varit ner på stan och ätit lunch, närmare bestämt paella och tagit en promenad längs stranden som var fullpackad med folk i det härliga vädret. Jag känner mig dock inte ett dugg sugen på att dra på mig bikini och visa upp mig på stranden så det får vänta. Kanske hinns det med senare i höst eller så väntar jag helt enkelt till beach 2012.

Om två timmar ska jag ner på stan igen för att träffa tjejerna för en middag.

Alla symptom

Alla gravidsymptom som man läser om verkar dyka upp förr eller senare. De senaste tillskotten är svullna anklar i slutet på dagen och sedan några dagar tillbaka också halsbränna och det är inte speciellt kul. Min kollega sa idag, och jag tror att jag har läst om det också, att en myt är att när man har halsbränna så betyder det att bebisens hår växer. Varken Fran eller jag har ju speciellt tunt hår så om bebisen ska få samma kalufs så lär det nog bränna ett tag till i halsen. Men förutom dessa symptom tycker jag att jag mår oförskämt bra faktiskt. Jag måste bara försöka lära mig att gå lite långsammare för rätt som det är så stramar det till i en sammandragning när jag är på väg någonstans i full karriär.

Mamma och pappa åkte hem i måndags men kommer ju snart tillbaka så det känns bra. Men tänk ändå vad allt kommer att vara annorlunda då. Men redan nu är vi tre stycken här hemma eftersom Martin stannat kvar och ska se om han kan få jobba lite med rafting/forsränning här nere. I lördags var vi iväg hela familjen (utom Fran som jobbade) för att kolla in när han skulle vara med och köra på en flod nedanför Granada. Medan Martin var ute och paddlade hamnade mamma, pappa och jag i en liten hippie-by där vi satt på ett café och förundrades över människorna runt om oss. Bland annat en man som kom ridandes på en häst med sin dotter bakpå, klev av och parkerade hästen i en ledig parkeringsruta mellan två bilar. Pappa fick inte heller dricka öl till maten då de inte serverade alkohol på stället där vi var, något mycket ovanligt för att vara i Spanien där du till och med kan få starköl till din McDonalds-meny.

Magen i solen vid poolen

Ledig fredag idag eftersom mamma, pappa och Martin är här och hälsar på. Pappa fick agera fotograf nere vid poolen. Idag är det exakt 6 veckor kvar till midsommarafton som vid det här laget är samma sak som beräknat födelsedatum. Det känns verkligen som att nedräkningen börjar nu.

Fullärd

Bebisräknaren står på 50 dagar, imorgon fredag är det exakt 7 veckor kvar. Det börjar gå undan. Ändå känns det så långt bort. Antagligen för att vi inte har någon som helst aning om vad som väntar. Eller aning har vi väl men det är något helt nytt som inte går att föreställa sig hur det kommer att bli. Idag var sista tillfället på föräldrakursen och barnmorskan höll en snabb genomgång med det allra viktigaste av det vi fått lära oss under de andra fem kurstillfällena. Så nu är det väl meningen att vi ska kunna det här, vi är fullärda och helt kapabla till att ta hand om en liten bebis. Jodå, med positivt tänkande så kommer det här nog att gå jättebra, det måste det ju helt enkelt göra. Vi är ju knappast de första förstagångsföräldrarna.

Ska vi ändå ta med lite negativt så har jag åkt på en förkylning - igen!! Får försöka kurera mig tills på söndag när familjen kommer på besök.

Fredagens ultraljud

I fredags innan vi åkte iväg till Madrid över helgen så var det dags för det sista ultraljudet, det i vecka 32. Allt såg bra ut! Lillen låg med huvudet neråt och stjärten tryckte mot höger sida på magen där jag faktiskt ofta känner att det putar ut men jag har ju ingen aning om vad som är vad när jag känner att det rör sig där inne. Vikten hade ökat till 1900 g, alltså 900 gram på en månad. Vågar inte riktigt räkna efter men om det är två månader kvar och han fortsätter växa i den takten så blir det en ganska stor bebis....

Jag fick också en ny tid, den 24 juni, alltså på beräknat födelsedatum. Så är han inte ute då får jag komma dit och då tror jag att man får sitta ett tag med någon apparat kopplat på magen för att kolla hjärtljuden m.m? Om han redan skulle ha kommit ut, ja då behöver jag inte gå dit.

Så nu kan jag ju inte låta bli att undra hur det kommer att bli. Jag är väl ganska inställd ändå på att det drar ut lite extra på tiden men vem vet.

Som vanligt var det väldigt skönt att få höra att allt ser bra ut. Tydligen så syntes ansiktet väldigt tydligt, och den lilla munnen, enligt gynekologen iallafall, det var dock inget jag kunde se, men jag nickade och höll med.