Matías blir hela 7 månader gammal idag och den här sista månaden känns det som att det har hänt massor i hans utveckling. Det blir verkligen bara roligare och roligare. Han är inte alls lika mycket bebis längre utan en liten kille. Med två tänder i underkäken och två till där uppe på gång. De kikar fram som små sockergryn när han skrattar. Och skratt är det lätt att locka honom till, ett sånt där skratt som riktigt bubblar. Han har lärt sig att sitta själv även om det fortfarande är lite ostadigt.
Nappen är en trogen följeslagare som han själv tar ut ur munnen och stoppar in igen, ofta hamnar den då upp och ner men det är tydligen inget som stör. Hänger nappen i napphållaren så tar han bara nonchalant tag i plastkedjan och liksom fiskar upp nappen tills han får tag på den ordentligt och stoppar in den i munnen.
Sedan en vecka tillbaka sover han ju också i eget rum och det går väldigt bra. Han får välling och sen när vi lägger ner honom i sängen rullar han över på sidan, kramar om nallen och somnar (ibland med lite gnäll innan men oftast blir det inga långa läggningar).
Att äta är väl inte favortisysslan även om det för det mesta går ner lite grönsakspuré till lunch (på dagis säger de att han äter upp all mat), frukt går desto bättre men det allra bästa är en nappflaska med välling, den verkligen slukar han, morgon som kväll. Utom då de här två sista dagarna då han varit sjuk, magen började spöka igår och idag har han haft feber, och inte har haft någon lust att äta alls. I förmiddags stannade jag hemma med honom och då var han så liten och ynklig, bara hängde i min famn och sov. Lilla skrutten, så stor och så liten på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar