Läst: "Hypnotisören"

Jag har fått låna "Hypnotisören" skriven under pseundonymen Lars Kepler. Det var min arbetskamrat som lånade ut den och hans omdöme löd att den ju inte höll riktigt samma klass som Stieg Larsson-böckerna. Jag håller inte med. Eller okej, Stieg Larssons böcker kanske är i en kategori för sig men det här är aboslut en utmanare. För maken till spännande bok är svår att hitta. Ibland kom känslan över mig att jag tittade på en film så spännande var det, så där när man inte vet om man vågar titta eller inte. Det är inte lika lätt att hitta den känslan med en bok, ska jag våga läsa vidare eller inte? Boken är välskriven och för hela tiden handlingen framåt, väver in sidospår eller sidoberättelser men historien stannar inte upp för följa någons privatliv eller annat som annars är vanligt i deckare eller kriminalromaner. Det blir aldrig banalt förutom på de sista sidorna då ömmande blickar och smekningar kommer med men det är bara på de absolut sista sidorna så det kanske ska vara så för att kunna lägga ifrån sig boken med känslan av ett lyckligt slut. För det händer mycket hemskheter i boken. Men jag har också känslan av att sidospåren inte riktigt nystas upp. Utan att avslöja för mycket om handlingen så hade jag velat veta mer om vad som hände med den överlevande systern och med det unga ligistgänget. Men läs, läs, läs boken för den är riktigt bra!!