Lurad

Jag har hört att när det är ekonomisk kris så ökar antalet ekonomiska bedrägerier. Om det beror på krisen eller inte vet jag inte men idag råkade jag iallafall ut för en bedragare. Antingen var han mycket skicklig eller så hade han en enorm tur.

Jag och min kollega satt på kontoret när det kom in en spansk kille och hävdade att han var brorsonen till en av min chefs gamla kollegor och vän. Han skulle ha blivit ditskickad av denna vän för att få låna pengar till en del av en grävmaskin som gått sönder. Jag förstod först inte vad han pratade om så jag ställde en massa frågor och lite konstigt kändes det ju att en helt främmande människa kom in för att fråga om att få låna pengar. Hur som helst, han tittade mig helt lugnt i ögonen och svarade på mina frågor så jag blev ganska övertygad om att det han sa var sant. Till slut ringde jag upp min chef och frågade vem "Paco" som han sa att hans farbror hette egentligen är. Hon "visste" direkt vem det var och frågade om jag hade så mycket pengar i kassan. Det hade jag inte så han fick 40 euro jag hade i kontorskassan och jag gav honom 60 euro som jag hade löst. Jag bad honom ändå skriva upp sitt namn, person-och telefonnummer på en lapp, "för säkerhets skull". Inom en timme skulle han komma tillbaka med pengarna när han fått dem av sin farbror. Att han inte kom tillbaka varken inom en timme eller inom fyra timmar har ni väl redan gissat. Innan min chef gick för dagen ringde hon upp sin vän för att fråga om när brorsonen skulle komma in med pengarna. "Vilken brorson??" Vi hade blivit ordentligt grundlurade.

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att han inte tänker komma tillbaka med pengarna. Han satt ju mitt framför mig och verkade så lugn. Innan jag riktigt förstått vad han ville så sa jag till honom att han måste ha tagit fel på mäklarkontor, men han verkade så säker på sin sak och sa att han visst kommit rätt. Jag vet att jag är godtrogen, jag tror på människor för det ligger så långt ifrån mig själv att luras och bete sig illa att jag inte för mitt liv kan tro att andra människor gör sådana saker fullt medvetet. Jag har naturligtvis provat att ringa telefonnumret han skrev upp, utan att få något svar. Det är väl inte ens hans nummer. Men hur kunde han ha sån tur att han sa ett namn på en person som min chef verkligen känner. Visste han så väl vad han gjorde eller hade han bara en helt otrolig tur? Vad hade han gjort om vi inte känt någon med det namnet? Vad nöjd han måste ha varit när han gick ut med 100 euro på fickan! Fy f-n!

Jag hoppas att jag nu lärt mig en läxa och att jag både dubbel-och trippelkollar om något liknande skulle hända igen. Samtidigt gör det mig så ledsen och arg att man inte ska kunna lita på någon.