Träningsglädje

Igår var jag och tränade step igen, det blev två gånger förra veckan och jag satsar på två dagar den här veckan också. Det känns lagom till en början. Jag kände igår att jag redan hänger med bättre i stegen, men det är tur att jag gick så pass mycket på step när jag tränade i Benalmadena annars har jag nog känt mig helt borta. Kanske att dansen också har varit till nytta för stegen. Kul är det iallafall och jag känner riktig träningsglädje både innan och efter passet. Att det kan kännas så bra att svettas under en timme. Och svettas det gör jag - linnet är alldeles dyngsurt efter passets slut.
Jag måste också komma med lite funderingar kring just träning i Sverige respektive i Spanien. Jag vet att man inte ska generalisera och dra alla över en kam, men tyvärr blir det ofta att jag gör det ändå, speciellt eftersom jag bor utomlands och försöker få och hålla grepp om två kulturer på samma gång. Och visst kan det vara kul att generalisera också, att förstärka vissa särdrag hos t.ex. spanjorer och svenskar.
Min subjektiva uppfattning är att träning i alla dessa former är mer utbrett i Sverige än i Spanien. Att hålla sig i form genom träning är ju väldigt vanligt hemma men mindre här nere. Praktiserar man någon slags idrott här ses man som väldigt duktig och ambitiös. Eftersom inte själva träningen är lika utbredd så är ju även utbudet av träningsredskap, kläder m.m. också mer begränsat och speciellt kunskapen och användandet av bra träningskläder och skor . Det finns inte lika många, lika välsorterade sportaffärer och detta märks när man besöker gymmen. Jag slås varje gång av att nästan ingen har "ordentliga träningsskor" utan de använder "street-skor" som det ju inte alls är samma studs och stötdämpning i. Användandet av sport-behåar är också begränsat. Den ledare jag går för nu har en liten svart spetsbehå som tittar fram ur linnet. Det tror jag inte att jag skulle få se hos en svenska ledare, men jag kan ha fel.