Tiden

Tiden räcker inte riktigt till. Vi pusslar och fixar för att få livet och vardagen att gå ihop. Idag slutade jag tidigt och hämtade Matías, han kom skuttande ut från dagis. Men sen, besvikelsen och tårarna när jag berättade att det regnade och vi därför inte kunde stanna och leka i parken bredvid dagis som vi brukar göra. Istället fick vi åka hem och tröstäta muffins - vilken succé!

Och sen har vi skrattat. Så kul att kunna skratta ihop åt något som blir lite tokigt eller går fel. Vi har byggt höga torn, jublat för varje kloss som lagts till utan att tornet rasat och brustit ut i gapskratt när det till slut ändå faller ihop.

Foton nedan från förra i fredags. Då när det var sol, varmt och han fick leka i parken efter dagis.

Stora killen

Tänk att han blivit så stor vår lilla kille. 19 månader nu. Idag gick vi tillsammans till bilen när vi skulle hem. Han knatar på, stannar, räknar till tre, på sitt sätt, springer en sträcka, stannar, ser en tröskel eller trappsteg, kliver upp, hoppar ner, om det känns lite för högt får man hjälpa till och hålla handen, annars ska han gå själv. Hålla handen när man går över gatan är dock obligatoriskt hur mycket han än protesterar. I bilen sitter han och småpratar, jublar när han ser något han känner igen på vägen och gör segergest när bilen stannar hemma. Han sträcker på sig så mycket det bara går för att komma åt alla sorters knappar, lysknappar, hissknappar, ringklockan på dagis. Snart, snart så når han upp.
Vi åt middag tillsammans han och jag, micrad kinamat, kladdigt ris som ska ätas med en liten barngaffel, dock med gott resultat, bara några få risgryn hamnade på golvet. Sedan hände det, pottan som han vägrat sätta sig på här hemma gick plötsligt an. Eller så var det mutan, i form av fyra torkade lingon som gjorde susen. De har tränat några veckor på dagis nu och får små klistermärken i form av stjärnor klistrade på tröjan om de kissar på pottan och han blir tydligen väldigt stolt.
Innan läggdags läste vi en bok på ipaden, med apor, som han kan härma med ljud och en hand uppe på huvudet, och med små nallar som ligger och sover så att man måste sätta lilla fingret på näsan och hyscha. "Oh no" är ett nytt uttryck annars sitter orden fortsatt långt inne. Men han gör sig ju så förstådd ändå.

Sierra Nevada

En blå armbåge, en öm höft, träningsvärk i vader och lår vittnar idag om en härlig skidåkardag igår. Sierra Nevada bjöd till en början på iskalla, piskande vindar. Efter en tur ner till byn och på väg upp i kabinbanan igen så avtog vinden och vi fick precis sånt där härligt väder som jag hade önskat. Sol, klarblå himmel och gnistrande vit snö. Ska jag klaga på något så var pisterna väldigt hårda men vad härligt det var ändå!

Vår helg

En helg med lite av varje. Hyllshopping och lekparkshäng. En motorcykeltur för Matías som slutade med att mamman fick bubba på både unge och motorcykel för att komma hem igen, det hade jag väl kunnat räkna ut?!
Besök av farmor och farfar och promenad ner till loppmarknaden där de enda fynden blev färsk frukt, jordgubbar, grapefrukt och avokado. Utöver det har det busats här hemma.

Lugn och harmoni

Idag slutade jag tidigare så jag kunde hämta Matías på dagis eftersom Fran jobbar. Och vi hade en bra eftermiddag. Kanske mycket för att jag inte alls kände mig stressad och att allt fick ta den tid det tog. Ju mer stressad jag är ju "jobbigare" blir ju Matías och om jag är lugn så är han också lugnare. Eller så är han alltid likadan och det är jag som hanterar saker och ting annorlunda. Lugnet höll i sig hela kvällen, detta trots att min pyjamaströja hamnade i badkaret och blev totaldränkt och en flaska med olja välte ut över köksgolvet. Men det kanske är sånt man får räkna med med en ett och halvt-åring hemma.

Kusinhäng

Den här helgen har Matías fått hänga med sina kusiner både lördag och söndag. På lördag eftermiddag träffades vi på IKEA av alla ställen och fikade, lekte i restaurangens lekhörna och fick lite smått och gott inhandlat.
Idag spelade vi fotboll i parken, tittade på kaniner och blev bjudna på god paella hemma hos farbror Antonio och kusinerna.
Matías tycker det är så roligt att leka med kusinerna och sken upp som en sol när vi berättade att vi skulle åka och hälsa på Ines och Martina. Till och med så att han härmade oss och sa Ines. Nu får han också vara med kusinerna och leka och de bryr sig om och tar hand om honom mer. När han var liten bebis var han nämligen inte ett dugg intressant även om han då också gärna kollade in dem.

Borta

Igår kväll försvann plötsligt min mobil, spårlöst. Vi hade för inte så lång stund sedan pratat med mormor på Skype så jag visste ju att den fanns här hemma. Ändå gick den inte att finna någonstans. Såklart hade batteriet laddat ur så att det inte gick att ringa till den heller och kunna lyssna sig tillvar den fanns. Inte förrän Matías hade somnat och jag tog en runda till i lägenheten och letade närmare golvet så hittade jag den till slut. "Någon" hade burit den med sig från vardagsrummet och in till köket, där den på något vis hamnat UNDER kylskåpet!

Annars har vi haft en bra helg men med väldigt växlande väder. Otroligt fint, varmt nästan t-shirt väder i lördags och idag var det riktigt kalla vindar som blåste igen. Promenader, lekparkshäng, några ärenden och en fikadejt med besökare ända från Sverige har vi hunnit med.