Tidigare i höstas läste jag Khaled Hosseinis debutbok Flyga drake som onekligen var en gripande och vacker historia. Tusen strålande solar gjorde mig inte heller besviken. I tusen strålande solar utspelar sig hela handlingen i Afghanistan, från 60-70-talet och fram till idag. Vi får följa Mariam och Laila som växer upp på skilda håll men vars öden flätas samman när de lever i Kabul som första och andra hustru till en kontrollerande man. För deras egen säkerhet och heder beordrar han dem båda att bära burka så fort de lämnar huset. Detta innan talibanerna tar makten och tvingar alla kvinnor att skyla sig med det täckande klädesplagget. Med båda böckerna har Khaled Hosseini fått mig att att tänka på vad lite jag egentligen vet om Afghanistan. För mig hamnade Afghanistan på kartan först efter 11 september 2001. Det var då vi fick höra om bin Ladin, burqa-klädda kvinnor och talibanernas hårda styre. Men hur levde egentligen människorna i Afghanistan. Landets historia har länge utgjorts av krig och olika våldsamma maktutövare som styrt och satt gränser för befolkningen. När Laila föds i början på 80-talet har kommunisterna makten i Afghanistan och flickor får gå i skolan och kan utbilda sig, även om inte universiteten är fria att lära ut vad som helst. Under talibanernas styre får inte ens kvinnorna tillträde till de offentliga sjukhusen utan förvisas till särskilda kvinnosjukhus där man arbetar under miserabla förhållanden.
Det är en stark och intressant historia som jag absolut rekommenderar till läsning. Ibland är det så gripande att jag blev tvungen att lägga ned boken men jag tog snabbt upp den igen för att läsa vidare. Att människan klarar mycket mer än den tror bevisar boken flera gånger om.
Det är en stark och intressant historia som jag absolut rekommenderar till läsning. Ibland är det så gripande att jag blev tvungen att lägga ned boken men jag tog snabbt upp den igen för att läsa vidare. Att människan klarar mycket mer än den tror bevisar boken flera gånger om.
Nu har jag även sett filmen ” Flyga drake”. Som vanligt när man ser en filmatisering av en bok efter att ha läst boken så upplever man att det fattas händelser och framförallt går det inte att förmedla personernas känslor på samma sätt i en film som i en bok. Om jag hade upplevt filmen som bättre eller sämre om jag inte hade läst boken kanske är onödigt att ens spekulera i eftersom det inte går att bortse från det faktum att jag läst boken. Men om jag ska våga mig på en gissning så hade jag nog gillat filmen mer om jag inte hade läst boken. Filmen är bra men boken är mycket bättre. Så om ni ska se filmen, läs inte boken först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar